I december 1900 öppnades Lilla Hemmet, ett vårdhem för barn som fötts eller smittats med syfilis. Före penicillinet var vårdtiden mycket lång - det fanns barn som var inskrivna i över 10 år på Lilla Hemmet.
Behandlingen bestod till en början av bland annat en medicinering där små mängder kvicksilver ingick. 1928 upptäckte Alexander Fleming att mögelsvampen Penicillium notatum gav ett bakteriedödande ämne som han kallade penicillin. Först 1944 började man prova penicillin i Sverige, och två år senare satte man igång behandlingen av syfilis med hjälp av penicillinet.
På Lilla Hemmet kunde man snart se goda resultat av den nya behandlingen, och det kan vi läsa om i Lilla Hemmets årsberättelse från 1949. De "luetiska symtomen" försvann från både hud, inre organ och det centrala nervsystemet och vårdtiden kom att till en början åtminstone halveras. Det här blir början till slutet på Lilla Hemmets verksamhet. I början av 1950-talet är behandlingen så pass effektiv att den bara tar ett par veckor. Barnen kan nu vårdas på sjukhus eller vara kvar hemma och Lilla Hemmet läggs ner.
