På Lilla Hemmet vårdades små barn som smittats av syfilis i sin mammas mage eller när de föddes. Före antibiotikans intåg kunde vårdtiden för syfilis vara mycket lång. Barnen var ofta inskrivna på Lilla hemmet i många år - åtskilda från sina familjer.
En av de patienter som vårdades under många år på Lilla Hemmet var Kalle. Han skrevs in på Lilla Hemmet vid nio månaders ålder och blev kvar tills han var elva och ett halvt år.
Kalles patientjournal börjar med en kort och sammanfattande tillbakablick, en så kallad anamnes. Som de flesta av barnen på Lilla Hemmet var Kalle född utom äktenskapet. Modern beskivs som en ogift uppasserska. Kalle skulle ha haft två äldre syskon, men det första barnet hade dött i späd ålder av hjärnhinneinflammation (meningitus) och det andra var död redan vid födseln. Kalles pappa "lär ha syfilis. Obehandlad?"
Kalle föddes utan tecken på någon sjukdom. Det var först efter 5-6 veckor som han började få blåsor på händer, underarmar och i mungiporna. Därefter drabbades han av en förlamning i armarna. Kalle togs in på Lunds lasarett vid två månaders ålder, innan han fördes upp till Stockholm och Lilla Hemmet. Han beskrivs som "liten, blek och mager, stor, uppblåst buk. I huvudet å ryggen och å extremiteterna ett antal bruna [...], något insänkta ärr." Kalle behandlades med bland annat Salvarsan (salv.) och kvicksilver (Hg.)
Sommaren 1929 fick Kalle åka iväg på sommarlovskollo, och skrevs sedan ut till Lunds barnavårdsnämnd för vidare omhändertagande. Kalle blev friskförklarad efter nära elva års behandling.
