På Lilla Hemmet vårdades små barn som smittats av syfilis i sin mammas mage eller när de föddes. En av de patienter som vårdades på Lilla Hemmet var Ingegärd Hedlund. Ingegärd togs in på Lilla Hemmet vid nio månaders ålder den 12 januari 1923.
I Ingegärds patientjournal kan vi se att hon hade "utbredda avlösningar av överhuden", muskelförsvagning i vänster skuldra samt en inflammation i armbågsleden. Vid intagningen är hon "klen, blek, mager, besvärlig att äta". Ingegärd behandlades med både Salvarsan och kvicksilver (kemisk beteckning Hg).
I slutet av journalen står det "Efter att ända sedan vistelsen å Epidemisjukhuset 6/2-7/3 varit dålig insjuknade hon i feber den 8/5 och avled den 10/5. Obduktionen visade på lunginflammation i vänstra lungans nedre bakre delar. För övrigt intet patologiskt eller tydande på lues (syfilis)." Ingegärd hade alltså svarat positivt på den behandlingsmetod som användes vid den här tiden, men dog i sviterna av en lunginflammation.
Vårdtiden för syfilis kunde vara mycket lång före det fanns antibiotika. Barnen kunde vara inskrivna på Lilla hemmet i flera år. Behandlingen bestod från 1910-talet av bland annat av Arsfenamin (även kallat Salvarsan) och små mängder kvicksilver. Namnet Salvarsan kommer från latinets salvare, rädda, och arsea, arsenik. Även ljusterapi användes. Noggrann hygien och isolering från omgivningen var också viktiga delar i behandlingen.
Verksamheten på Lilla Hemmet upphörde under 1950-talet när man framgångsrikt började behandla syfilis med antibiotika.
