Ett handskrivet brev från Tony Bonnier till Signe Lamm, två av grundarna till Stigbo barnhem.
Tack för Ditt brev. Vi glädja oss över att ni ha det så skönt. Vi tänkte mycket på Olle (Generalkonsul Olof Herman Lamm) på hans födelsedag, men mer blev det ej. Vi hoppas att tankarna kändes. I tisdags den 25 april kommo helt oväntat barnen Kastuer. De äro alldeles ovanligt lyckade, vackra och begåvade. Fadern är död i koncentrationslägret i februari i år.
Igår var Ingrid Sachs och jag ute på Stigbo. Det var en betagande bild att se den lilla skolan ute på verandan, där solen just då stod in så vackert. Allt var soligt och trevligt. Det är bara ett barn, som är lite sorgligt med och det är Jutta. Hon är snäll och rar, men ganska mycket efterbliven. Hon har svårt att tugga och äta ordentligt. Jag tycker nog att hon har blivit lite fetare och har bättre färg, så man får väl hopppas, att sommarsol och värme ska kunna hjälpa henne. Dessutom är hon det ensamma barnet som plötsligt fått en sådan massa syskon. Det är inte så lätt att vänja sig vid. På Valborgsmässoafton skola de ha stor eld ute på åkern. De äro inbjudna av Ljunghagens. Jag hoppas att Ni skola få en lugn överresa hem. Alla här hemma sända hjärtliga hälsningar genom Din tillgivna Tony.
Under andra världskriget kom det många ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Vid barnhemmet Stigbo tog man redan 1939 emot judiska och "halvjudiska" flyktingbarn.
Personer med någon form av psykisk åkomma eller nedstämdhet kunde på den här tiden kallas för efterbliven, men det var inte i alla sammanhang som ordet hade samma negativa betydelse som idag.
