De här två två flintastenarna är gravgåvor i en stensättning, en brandgrav. I graven fanns även delar av människotänder och en bronsspiral. De hittades av Stadsmuseets arkeologer vid utgrävningarna inför byggandet av det så kallade miljonprogrammet.
Att flinta stenarna är slagna, betyder att en människa har slagit stenen till en speciell form. Flinta användes till många olika saker, de kunde vara skärredskap som en kniv eller skära. De kunde tillsammands med stål användas för att göra upp eld. För när en flintasten slås mot ett stål så skapas gnistor.
Brandgravar från bronsåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar.
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer - cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar. Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för övertorvade gravar, de ser ut som små kullar i landskapet.
Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes från bronsålder fram till vikingatid. En variant av runda stensättningar som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2500–2000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög i mitten av småstenar. Det förekommer även de som har lite mer komplicerade mönster så som ekrar, dessa kallas förhjulkors. På gravarna kan det finnas resta stenar eller gravklot, det är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten förekommer oftast på gravar från folkvandringstid för ca 1650–1450 år sedan.
Foto: Leif Strååt, SSM.
