Dessa två slagna flintor är arkeologiska fynd från ett gravfält med olika sorters stensättningar. Flintorna påträffades i ett brandlager i anläggning 1.
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer - cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar. Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för övertorvade gravar, de ser ut som små kullar i landskapet.
Gravfältet grävdes ut 1974 av Stadsmuseets arkeologer. Här fanns fem runda stensättningar som varierade mellan 2-12 meter i diameter och en skelettgrav ut som låg i öst-västlig riktning - vilket tyder på att det var en kristen grav. Den graven var rektanglär men omgiven av en oval stensättning.
Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes från bronsålder fram till vikingatid. En variant av runda stensättningar som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2500–2000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög i mitten av småstenar. Det förekommer även de som har lite mer komplicerade mönster så som ekrar, dessa kallas förhjulkors. På gravarna kan det finnas resta stenar eller gravklot, det är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten förekommer oftast på gravar från folkvandringstid för ca 1650–1450 år sedan.
Rektangulära stensättningar dateras främst till slutet av järnåldern, till övergången mellan asatron och kristendomen. Gravformen användes främst för skelettgravar men i få fall även av kremerade urngravar. Med den kristna tron infördes ett nytt sätt att gravlägga människor. Den döde skulle inte längre få gravgåvor eller bli kremerad. Personen skulle gravläggas på rygg med ansiktet åt väster- så att den döde skulle möta Jesus på den yttersta dagen vid återuppståndelsen. I gravar från övergångsperioden påträffas dock ett fåtal gravgåvor och en och annan grav där små eldningar har utförts.
På undersökningområdet fanns även en härd, en eldstad, som arkeologerna grävde ut.
Fyndnrummer: 14:3
Foto: Leif Strååt, SSM.
