Ett enda manuskript och ett enda betalningstillfälle, det var Sofia Gumaelius affärsidé. Den som ville annonsera skulle slippa allt besvär. Nya Annonsbyrån skulle stå för arbetet. En fast prislista, redbarhet, ordning och hastig expedition var vad hon lovade kunderna. Tidningsägarna utlovades inkomster som gjorde dem oberoende och starka som publicister. Affärsidén skulle hålla i mer än hundra år. Följ med till Myntgatan 1 i Gamla Stan där Sofia öppna sin allra första annonsbyrå.
Vid 36 års ålder fattade Sofia Gumaelius ett modigt beslut, att flytta till Stockholm och starta en annonsförmedlingsbyrå. Med nya arbetsmetoder och en enastående innovationskraft kom hon att lägga grunden till den svenska reklambranschen. Sofias affärsidé var lika enkel som genial: ett betalningstillfälle, ett manuskript, fler publiceringar och ett fast pris. På kort tid blev hennes byrå störst i Sverige och Sofia Gumaelius fick smeknamnet First Lady of the Press.
Skriven, inspelad och klippt av Rita Feldman. Inläst av Centrum för Näringslivshistorias arkivpedagog Anahi Davila Eriksson, våren 2023 på Centrum för Näringslivshistoria. Arrangör: Centrum för Näringslivshistoria.
Fotograf: Okänd. Stockholms stadsmuseum
Myntgatan 1, Gumaelius Annonsbyrå
Här på Myntgatan 1 i Gamla stan finns det mycket historia, inte minst företagshistoria. Själva gatan har fått sitt namn efter det Kungliga Myntverket som låg på gatan fram till 1850. Här öppnades även Sveriges allra första specialaffär för pappersvaror – Svanström & Co. Men det som gör adressen extra intressant är att här föddes den svenska reklambranschen.
Hit flyttade nämligen Sofia Gumealius – en 36 årig kvinna från Örebro som kom till Stockholm sommaren 1877 för att pröva lyckan och starta eget med endast drygt hundra kronor på fickan.
Huset ägdes under denna tid av mamsellerna Fredlund och Lindberg. De var också från Örebro, de kände Sophia sedan tidigare och de hyrde ut rum, en perfekt kombination!
Den annonsbyrå som länge varit dominerande i huvudstaden hade just lagts ner. Sofias äldsta bror som var chefredaktör på Nerikes Allehanda tyckte att det fanns en lucka i marknaden som hon nu kunde fylla och bli en entreprenör. Sofia var ambitiös och hade en smart affärsidé – hon skulle ta emot annonser från allmänheten, förmedla dessa till alla de tidningar som kunden ville nå och ta betalt enligt en tydlig taxa.
Sofia flyttar hit till Myntgatan 1A en trappa upp där hon hyr två rum där hon ska både bo och arbeta. Från sina fönster hade hon utsikt mot Slottet och Grand Hôtel. Rummen var enkelt möblerade med säng, stol och ett hörnskåp med de få ägodelarna som Sofia tog med sig vid flytten till Stockholm. Kläder och skor, några tallrikar, bestick och kaffekoppar.
Läget här var det bästa tänkbara – nära alla tidningsredaktionerna som skulle bli hennes uppdragsgivare. Dagens Nyheters och Aftonbladets kontor låg då i samma hus och fler andra tidningars kontor låg i närheten. Dessutom låg järnvägsstationen, centralposten och hästspårvagnen i närheten. Och det var lätt för kunderna att hitta till hennes verksamhet.
Annonsbyrån hölls öppet varje dag förutom söndagar. Den allra första kunden var Hellefors Bruk som ville annonsera om sin tillverkning av maskiner. Under första året har annonsbyrån förmedlat mer än 3000 annonser. Verksamheten gick över förväntan och Sofia behövde anställa för att mäkta med arbetsbördan. På hösten 1878 flyttade verksamheten från Myntgatan. De två rummen räckte inte till eftersom annonsbyrån fick allt mer att göra. Flytten blev bara några kvarter bort till Storkyrkobrinken.
Sofias affärsidé leder så småningom till att Gumealius annonsbyrå blir ett av Sveriges största reklambyråer och hon blir en av Sveriges rikaste kvinnor.
