År 1906 ordnade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) en omfattande namninsamling för kvinnors rätt att få rösta i allmänna val.
Författaren och rösträttskämpen Ann-Margret Holmgren skriver här om det krävande och omfattande arbetet med att sprida listor, samla namnunderskrifter och nå ut till så många som möjligt. Hon påpekar speciellt hur viktigt det är att få med alla kvinnor oavsett samhällsklass, ålder och civilstånd.
Att sprida listor i hundratusental öfver hela landet och att samla namn på dem är ingen småsak, därtill fordras stor uthållighet och en brinnande tro på att saken skall kunna gagna.
För att få så många som möjligt att skriva på måste alla kvinnor verkligen övertygas om hur viktigt det är med rösträtt, menar Holmgren. Hon uppmanar alla att inte tappa modet utan kämpa och framför allt skriva på namninsamlingen för att målet ska nås.
Hvem af oss skulle icke vilja visa hela världen, att i Sverige stå kvinnorna så högt, att de ej längre vilja låta sig nöja med att betraktas som barn! De vilja bli jämställda och medansvariga med mannen och vilja tjäna sitt fosterland med sin röst vid val af folkrepresentanter lika väl som med sitt arbete för öfrigt.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) grundades 1903. Föreningen arbetade intensivt för att kvinnor skulle få rösträtt, men först efter många års kamp nåddes målet. År 1919 beslutade riksdagen att kvinnor skulle få rösta i allmänna val, och i valet 1921 fick de rösta för första gången.
Författaren Ann-Margret Holmgren (1850-1940) var en av förgrundsfigurerna i LKPR. Hon var känd för att vara en mycket bra talare. Hon reste runt i hela landet och höll föredrag och hjälpte till att starta lokala rösträttsföreningar på olika platser som hon besökte.
