I föredraget ”Kvinnan i hemmet och samhället” argumenterar kyrkoherden i Gustav Vasa församling, H.E. Hallberg, för kvinnors rätt att rösta. Föredraget hölls vid de svenska kvinnornas första allmänna rösträttsmöte 19 juni 1909.
Kyrkoherden var av många skäl starkt övertygad om att kvinnor borde få rösträtt. Han vände sig framförallt mot att kvinnans plats endast skulle vara i hemmet, så som många motståndare till rösträtten hävdade.
Kvinnors arbetskraft behövs och är nödvändig även utanför hemmet, framhöll kyrkoherden. Därför bör kvinnorna också vara med när det gäller ”[…]ordnandet av samhällslivet, bestämmandet av dess lagar, fastställandet av utvecklingslinjer! Ty hon är ju en mänsklig personlighet likasåväl som mannen, en förnuftig varelse med behov […]
Men även de kvinnor som arbetade endast hemma skulle ha rösträtt, menade kyrkoherden, eftersom det inte fanns någon motsättning eller skarp gräns mellan hem och samhälle. Som exempel på områden där kvinnors medbestämmande skulle göra hela samhället bättre lyfte han fram skola, prostitution, värnpliktstjänstgöring och nykterhet.
”Och nykterhetslagstiftningen! Finnes det någon, som åtminstone i vissa avseenden, har en djupare och mera på erfarenhet grundad uppfattning av, huru med den saken bör ställas, än hustrun till en supig man?
Skriften gavs ut av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) som bildades 1903. Efter en lång och intensiv kamp beslutade riksdagen 1919 att kvinnor skulle få rösta i allmänna val, och i valet 1921 fick de rösta för första gången.
