I ett brev till politikern och rösträttskämpen Anna Lindhagen beklagar författaren Selma Lagerlöf att hon inte kan hjälpa till mer i kampen för kvinnors rösträtt.
Brevet är troligtvis ett svar på en förfrågan från Anna Lindhagen om att Selma Lagerlöf ska skriva något för rösträttsrörelsen. Selma Lagerlöf svarar att hon dels är borta på resa och att hon inte heller kan skriva något mer än det hon redan har gjort. Men hon ger sitt fulla stöd och sin beundran till rösträttsrörelsen. Så här skriver Selma Lagerlöf:
”Rom 27.3.1913
Fröken Anna Lindhagen!
Som Ni säkert har hört reste jag för en månad sedan ut på en liten rekreationsresa och jag återvänder inte från denna till Sverige förrän i Maj. Det är mig omöjligt att skriva härute och redan av detta skäl är det mig omöjligt att hörsamma er uppmaning. Men jag kunde nog inte göra det även om jag vore hemma, ty fastän jag är saken tillgiven av liv och själ, känner jag det som om jag inte hade något annat att säga än det jag redan en gång hade glädjen uttala i
dessa frågor. Jag får sluta med att beklaga, att jag inte kan hjälpa och ber er vara viss, att jag alltid med beundran följer rösträttskvinnornas uppoffrande arbete.
Er tillgivna
Selma Lagerlöf”
År 1903 startade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) som förde en intensiv kamp för kvinnors rösträtt. 1919 beslutade riksdagen tillslut att kvinnor skulle få rösta i allmänna val, och i valet 1921 fick de rösta för första gången.
