Den i religionsfrågor ökände och radikale läkaren, teologen och alkemisten Johann Conrad Dippel tillbringade år 1727 i Sverige och kom att inspirera många människor till en mer personlig tro och ett mer kritiskt förhållningssätt till kyrkan.
Efter Dippels vistelse i landet kom "Dippelianism" att bli ett skällsord och de som inspirerats av Dippel kom att jagas av prästerskap och rättsväsende. Oron för Dippels läror var så stor att regeringen tillsatte en kommission över det Dippelska oväsendet.
Bland Dippels kyrkokritiska åsikter märks den att Jesus, enligt honom, inte alls tagit på sig människans synder, utan att Jesus snarare var ett rättesnöre att försöka efterfölja i sin egen levnad.
Boken innehåller, förutom en skildring av Dippels tid i Sverige och Stockholm, en överblick över de svenska radikalpietister han kom att inspirera.
