Under 1700-talets första hälft fanns en starkt kyrkokritisk rörelse i Stockholm. Inspirerade av den pietistika väckelserörelsen förnekade många stockholmare behovet av prästerskap och kyrkliga ceremonier. Stadens kyrkliga överstyrelse, Konsistorium, även kallad Domkapitlet, hade ett ständigt jobb med att försöka få dessa religiösa fritänkare att återvända till statsreligionen, ett jobb som de tydligen hade svårt att hinna med.
I det här brevet från Kungliga hovrätten till Konsistorium undras varför Simon Öman och Margareta Utterbom inte fått någon undervisning av präster på över ett års tid? Öman och Utterbom sitter alltså fängslade på grund av sina "irrläror", men tanken är alltså att de ska omvändas så de kan släppas fria igen.
Brevet renksrivet:
Upl. d. 22 Juny 1742.
Vi, Friherre Otto Reinhold Strömfelt, President uti kongl. Maj:ts och Riksens Svea hofrätt; Så ock vice President, hofrättsråd ock assessorer; hele herr Praeses och samteliga Consistoriales här i Stockholm vän- och välvilligen.
Sedan Kongl. hofrätten, genom utslag af den 28 Januarii 1741, pröfvat skieligt, det borde Skomakare-Gesällen Simon Öman och Jungfru Margareta Utterbom, hvilka tillika med flera personer, blifvit för vilfarande lärosatser angifne, då gienast uti något lindrigt fängelse på särskilda ställen inmanas, och således ifrån andras umgänge och deras skadeliga satsers utspridande hindras, dock så at dem något underhåll af publique medel blefvo tillordnat, och Prästerskapet, anbefalt, at imedlertid med flitig undervisning söka at bringa dem til rätta: Så är väl samma utslag, efter inkommen underrättelse, genom Kongl. Slotts Cancelliet så vida verkstält at Öman och Jungfru Utterbom straxt derefter blifvit på särskilda ställen, den förr vid gamla Rådstufvan på Stortorget, och den senare på Gillstufvan i fängelse inmante, samt at Consistorium derpå undfådt del af berörde Utslag i anseende hvartil Kongl. hofrätten förmodat, det skulle jämväl vederbörande Prästerskap sedermera med all flit och sorgfällighet sökt fullgiöra hvad på des embete härvid ankommit, men aldenstund Vice Fiskalen här vid Kongl. hofrätten Välbetrodde Johan Kinborg nu i dag munteligen tilkiänna gifvit, det han, efter undfången befallning, på efterfrågan dels af vederbörande Fånge Vaktmästare dels ock af Öman samt Jungfru Utterbom sielfve, förnummit, at hvad Öman angår, skola väl en och annan af prästerne vid Storkyrkan i förstone, medan Öman vid gamla Rådstufvun höls fängslig, honom några gånger besökt, men altifrån den 26 Maji förledit år, och sedan han vid Jule-tiden derefter blifvit flyttad på Kastenhof, hvarest han nu sitter, skal icke någon prästman hos honom varit: och hvad Jungfru Utterbom vidkommer, så skal, under den tid hon, altifrån Februaruii månad förledit år, varit insatt på Gillstufvan, icke någon prästman henne besökt, utom Capellanen Magister Geringius, hvilken dock allenast en enda gång för mer än ett år sedan sig hos henne infunnit, utan at han derom skal varit af Consistorio anmodad, fördenskull och som häraf synes en märkelig efterlåtenhet, til ofvanbemälte villfarande personers erfordrade flitiga undervisning, vara förelupen; Altså har Kongl. hofrätten icke undgå kunnat, sådant Consistorio härigenom at kungiöra, med begiäran, det ville Consistorium forderligast inkomma med sin berättelse, om och hvad anstalt blifvit giord til merbemälte personers undervisande, samt huruvida något skiäligit hinder kunnat vederbörande Prästerskap uti ett så Christeligit och angelägit ärende i vägen ligga. Och vi befalla herr Praeses och Consistorium Gud Alsmäktig vän- välvilleligen. Stockholm den 21de Maji 1742.
På den Kongl. hofrättens vägnar
JöranNordenhielm (osäker namntydning)
