På 1600-talet invandrade många holländare till Stockholm. De flesta av holländarna var köpmän eller hantverkare. Många av holländarna etablerade sig snabbt som ledande borgare i staden.
Ett centrum för holländarna i Stockholm var Södermalm, speciellt området kring Maria kyrka, där ett flertal industriföretag grundade av holländare låg.
Majoriteten av de holländska invandrarna tillhörde den reformerta kyrkan. I 1600-talets Sverige var det olagligt för svenska medborgare att tillhöra någon annan kyrka den protestantiska statskyrkan.
De holländska invandrarna fick utöva sin egen tro så länge de gjorde det privat. Att hålla gemensamma gudstjänster var strikt förbjudet. 1693 bötfälldes inte mindre än 70 holländare i Stockholm för att ha brutit mot förbudet, en holländsk predikant utvisades dessutom ifrån riket.
Trots statens förföljelse existerade det en holländsk-reformert församling i Stockholm sedan åtminstone 1660-talet. Först under 1700-talet, då den religiösa toleransens blivit något större, kunde församlingen agera öppet.
Församlingen höll sina gudstjänster i det van der Nootska palatset på Södermalm, en byggnad som också tidvis fungerade som Hollands ambassad.
Församlingen existerade fram till 1830-talet då den uppgick i stadens tyska dito. En orsak härtill var att församlingens storlek krympt betänkligt; i 1800-talets Stockholm fanns det helt enkelt inte lika många holländare som i 1600-talets. Ättlingarna till församlingens första medlemmar hade i de flesta fall integrerats i det svenska samhället och skrivits in i stadens "vanliga" församlingar.
Dokumentet visar på ett utdrag ur den holländsk-reformerta församlingens födelsebok ifrån sommaren 1743. Dokumentet berättar på holländska om hur Anna Maria Gertruid, dotter till Peter Rummelskirchen och Maria Catharina lyfts in i den kristna tron och döpts. Dokumentet är bl.a. undertecknat av Johannes Godofridus Peill som i två omgångar 1727-1738 och 1741-1754 var församlingens pastor.
