Mellan 1687 och 1791 existerade en fransk-luthersk kyrkoförsamling i Stockholm. Höll till gjorde församlingen, under merparten av sin historia, i det s.k. Poluska huset vid Myntgatan-Myntgränd.
Den fransk-lutherska församlingen hade tillkommit med kunglig sanktion. Brevet intill, av Karl XI:s hand och daterat till den 3 maj 1687, utgör församlingens "fundationsdokument".
I brevet berättas att det "härvarande invånarne av den fransöska nationen" i brist på möjlighet att åhöra evangeliska predikningar på sitt modersmål måst söka sig till "den papistiske och kalvinistiske gudstjänsten”.
I syfte att ändra på detta uppmanar Karl XI i brevet överståthållarämbetet i Stockholm att anskaffa "en väl kvalificerad och lärd luthersk präst, som predikar färdigt fransöska”.
Den förste som anställdes för denna nya tjänst var den svenske magistern Nicolaus Bergius, som i november 1687 fick den stora äran att hålla i den fransk-lutherska församlingens första "fransöska" predikan.
Stockholms fransk-lutherska församling blev aldrig en särskilt manstark sådan. Som mest räknade församlingen till ett 40-50-tal medlemmar.
Under den andra halvan av 1700-talet avvecklades församlingen successivt i och med att antalet franska lutheraner i Stockholm minskade.
1791 avskaffades den fransk-lutherska församlingen helt och hållet och dess lokaler i Poluska huset övertogs av Stockholms auktionsverk.
