Elin skulle snart fylla 12 år och hade det svårt i skolan. Enligt sin lärare kunde hon inte ens svara på de enklaste frågor. Hon kunde inte heller lära sig något ”mekaniskt utantill”. Därför anmäldes Elin av sin lärare till så kallad hjälpklass.
Så här skrev Elins lärare Ingeborg Schultz:
"Elin Wik har gått i den första hjälpklassen, som inrättades i Kungsholms fsk (Anna Anderssons avd.) Mkt efterbliven enl. uppgift av A. An. (Bror- el. systerdotter (?) till E. G. Kadfelt. R Claëson 14/10 1936 [senare tillskriven notering, red. anm.]
Till Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.
Elin Karolina Wik, som innevarande år fyller 12 år, har denna termin läst kurs 7 utan att ha kunnat tillgodogöra sig densamma på minsta sätt, anmäles härmed till hjälpklass. Hon har varit nedflyttad tvänne föregående gånger, och det är henne omöjligt nöjaktigt besvara den enklaste fråga. Äfven att lära sig något mekaniskt utantill är hon ur stånd till, något som annars obegåvade barn bruka kunna. Att nu återigen låta henne sitta kvar, skulle säkerligen göra henne ännu mer slö och ointresserad, hvarför nog särklassundervisning i detta fall vore särdeles välgörande.
Kungsholms folkskola 4.6.12
Ingeborg Schultz
Lärarinna"
I början av 1900-talet inrättades hjälpklasser i Stockholms folkskolor. De var till för barn med särskilda behov som av olika anledningar ansågs ha svårt att hänga med i den vanliga undervisningen.
Hjälpklasserna var små, de skulle bestå av högst 12 barn. Skoldagarna var korta och rasterna var längre än i de ordinarie klasserna.
Från början gick barn i spridda åldrar i samma klass. De kunde också ha helt olika typer av hjälpbehov. En del hade t.ex. tal- eller hörselnedsättningar medan andra hade läs- och skrivsvårigheter. Ytterligare andra hade någon form av fysisk- eller intellektuell funktionsnedsättning. Så småningom blev hjälpklasserna mer specialiserade och anpassade efter elevernas olika behov.