14-åriga Astrid gick på Kungsholms folkskola, men hade svårt att hänga med i undervisningen. Hon ansågs ”klent begåvad” och också ha ”ett mycket underligt lynne”. Därför anmäldes Astrid av sin lärarinna till intagning i så kallad hjälpklass.
Så här skrev lärarinnan Aurore Söderholm i sitt brev till Överstyrelsen för Stockholms folkskolor:
"Till Överstyrelsen för Stockholms folkskolor
Till hjälpklass anmäles flickan Astrid Jonsson född den 25 Nov. 1897.
Flickan, som flera gånger under sin skoltid blivit nedflyttad skall nu lära 9de kurs. Hon är klent begåvad och har ett mycket underligt lynne troligen beroende på sjuklighet. Hon lider nämligen av flytning ur öronen och tuberkler. Långa tider svarar hon ej på framställda frågor av vad slag som helst, och är så slö, att hon ofta nog ej ens tar hem sina böcker. Sällan kan hon sina läxor. Hon känner sig ständigt trött och det har till och med hänt, att hon somnat i skolan. Av skollärarens undersökning framgår att hon är klent begåvad. Modern är änka och måste skaffa sig ett uppehälle som hjälphustru, varför hon nästan varje dag är borta.
Matrikelblad bifogas.
Kungsholms folkskola den 19 Januari 1911
Aurore Söderholm"
I början av 1900-talet inrättades hjälpklasser i Stockholms folkskolor. De var till för barn med särskilda behov som av olika anledningar ansågs ha svårt att hänga med i den vanliga undervisningen.
Hjälpklasserna var små, de skulle bestå av högst 12 barn. Skoldagarna var korta och rasterna var längre än i de ordinarie klasserna.
Från början gick barn i spridda åldrar i samma klass. De kunde också ha helt olika typer av hjälpbehov. En del hade t.ex. tal- eller hörselnedsättningar medan andra hade läs- och skrivsvårigheter. Ytterligare andra hade någon form av fysisk- eller intellektuell funktionsnedsättning. Så småningom blev hjälpklasserna mer specialiserade och anpassade efter elevernas olika behov.