"Lika litet som jag skulle förordat Sverige som fristad åt de till livet förföljda vitryssarna i november 1917 och allt sedan, kan jag xxxxx gå med på att vårt land blir ett skyddshem för hemlösa judar, hur djupt jag än beklagar deras öde och hur väl jag än förstår Dina känslor och Dina synpunkter. Svenska judar och svenska kristna kunna icke hysa samma känslor för Sverige."
Så skriver författaren och upptäcksresanden Sven Hedin i ett sista brev till vännen Olof Herman Lamm och som har sin grund i en brevväxling som startade då Hedin uttalat sig i "nazityskvänliga" ordalag i tidningen Aftonbladet i januari 1939. Efter de protyska uttalandena skrev Lamm till Hedin och ifrågasatte honom och bad om barmhärtighet i flyktingfrågan. Hedin höll dock fast vid sina åsikter, vilket satte punkt för deras vänskap.
När andra världskriget bröt ut i september 1939 försämrades situationen dramatiskt för judar som sökte en fristad i Sverige. Mellan 1939–1943 lyckades väldigt få ta sig över gränsen.
