"I sammanbrottets och Weimarrepublikens dagar voro nog många mäktiga judar inte Guds bästa barn. Om den makt de eftersträvade [...] var en fara för Germanernas framtid - därom säges aldrig ett ord och likväl förklarar denna makthunger i hög grad det hat som nu gått ut över dem. Varför löses aldrig judeproblemet? Och varför tillåter vår nådiga överhet judar i växande antal att flytta in till Sverige?"
Så skriver författaren och upptäcksresanden Sven Hedin till vännen Olof Herman Lamm som ett svar på dennes tidigare brev efter att Hedin uttalat sig i "nazityskvänliga" ordalag i tidningen Aftonbladet i januari 1939. Du kan läsa hela brevet i den bifogade Pdf:en. Lamms brev hittar du i direkt anslutning till denna artikel under rubriken "Mer på Stockholmskällan."
I brevet betecknar Sven Hedin judarna som "judeproblemet". Vid den här tiden var det vanligt förekommande i den nazistiska propagandan att benämna judar som just ett problem och en "fara för germanernas framtid". Det var också vanligt i nazistpropagandan, att som Sven Hedin antyder i sitt brev, utmåla judar som ett mäktigt hot mot det tyska och svenska samhället.
Efter de protyska uttalandena skrev Lamm till Hedin och ifrågasatte honom. Hedin höll fast vid sina åsikter, men mende samtidigt att han fann det "mänskligt, humant och naturligt, ja ridderligt" att Lamms hjärta "blöda inför Ditt eget folks lidande." Olof Lamm var av judisk börd och aktiv i flyktingfrågor.
Hedin skrev även i samma brev att han "hittills inte träffat en tysk som gillat den 10 november", Kristallnatten, men att Sveriges reaktioner på händelsen enbart retade Tyskland. Hedin ansåg att Sverige av säkerhetsskäl borde hålla tyst i frågan. Under Kristallnatten brändes över 1400 synagogor och bönehus i Tyskland. Judiska butiksinnehavare fick skyltfönstren krossade och plundrade. Judiska bostäder vandaliserades och människor av judisk börd misshandlades och mördades. Tusentals judiska personer arresterades och skickades till olika koncentrationsläger.
Redan 1933, så snart Adolf Hitler kommit till makten, började förföljelserna av judar i Tyskland. Och redan före andra världskrigets utbrott började situationen bli ohållbar för personer av judisk börd. Många försökte fly, men de europeiska länderna och USA mer eller mindre stängde sina gränser för judiska personer. I detta var Sverige i allra hösta grad delaktigt. För att begränsa den judiska invandringen hade Sverige kommit med önskemål om att tyska judar skulle få särskilda pass. Detta ledde till att den nazityska regeringen stämplade ett rött J i judars pass. På så sätt kunde den svenska polisen avvisa personer med J-stämpel i passen redan vid gränsen.
Efter Kristallnatten gjordes dock ett undantag för bland annat 500 judiska flyktingbarn från Tyskland och Österrike, vilka beviljades transitvisum till Sverige. Transitvisum innebar att barnen skulle få stanna i Sverige under en kort tid innan de skulle resa vidare till ett tredje land. Att de inte skulle stanna permanent var en förutsättning för att barnen skulle få komma till Sverige.
När andra världskriget bröt ut i september 1939 försämrades situationen dramatiskt för judar som sökte en fristad. Mellan 1939–1943 lyckades väldigt få judiska flyktingar ta sig över gränsen till Sverige.
