Del 1 ur Utredning och förslag rörande barnavårdsnämndens ungdomshem från 1957. Innehåller bland annat historik och statistik över antalet ungdomshem i Stockholm, intagna, vistelsetid, uppväxtförhållanden och anledning till intagning.
Ungdomshem tog emot unga mellan (cirka) 15-21 år, som ansågs ”missanpassade” och ”asociala”. Syftet var att ge tillsyn, hjälp till ordnade levnadsförhållanden och anpassning till samhället. Ungdomshem var könsseparerade och delades upp i flickhem och pojkhem.
Många av de intagna kom från svåra uppväxtförhållanden. En stor andel hade tidigare bott i fosterhem eller på anstalt. En del var ensaminflyttade ungdomar, som kom från landsorten och saknade socialt nätverk, bostad eller arbete.
Vanart och vanvård
Ungdomarna hade begått brott eller ”visat annan vanart”. Med vanart menades dåligt eller avvikande uppförande. Beskrivningen av vanart i utredningen återger dåtidens syn på unga, sexualitet och utsatthet.
Idag vet vi att ungdomar också kunde fara illa under själva placeringen. År 2011 fastslog "Utredningen om vanvård i den sociala barnavården" att ett stort antal barn fått otillräcklig omvårdnad eller utsatts för övergrepp på institutioner som barn- och ungdomshem under 1900-talet.
