Barnbyn Skå, startad av Stockholms barnavårdsnämnd, var mellan 1947 och 2005 ett alternativ till andra barnavårdsinstitutioner, varifrån det kommit rapporter om inhumana metoder. 100 pojkar som tagits omhand av Skå, födda kring 40-talets början, jämförs här med 222 slumpmässigt utvalda pojkar, kallad ”normalgruppen”. Skåpojkarna hade ”sämsta möjliga utgångsläge”, säger rapporten, för att lyckas i livet.
Boken innehåller en mängd tabeller över jämförda områden som inkomst, hälsa, kriminalitet, intelligens och annat, som de ter sig när pojkarna blivit äldre, ibland jämförda med motsvarande områden hos föräldrar och farföräldrar. Den första undersökningen av båda pojkgrupperna genomfördes 1954-56 och den uppföljning som redovisas i den här boken genomfördes 1973.
Sammanfattningarna i varje avsnitt och bokens avslutande kommentar rekommenderas för den som söker svar på frågorna som ställs i bokens inledning:
- Dagens ungdomar har haft det så bra – annat var det när deras föräldrar var unga.
- Det är ingen stil på dagens ungdomar – se bara på den ökande ungdomsbrottsligheten!
Åsikter om den unga generationen har de flesta, men uppfattningarna är ofta motstridiga. Hur är det egentligen? Har de det bättre förspänt än sina föräldrar? Har brottsligheten ökat? Det är frågor som angår oss alla, liksom frågan om hur vi kan förebygga att det går snett för många av de uppväxande.
172 sidor.
