Jacob Güntlack var 13 år gammal när hans mamma och hennes älskare giftmördade hans pappa. För detta dömdes de båda mördarna till döden, och Jacob och hans syskon blev föräldralösa. År 1757 togs de in på Stora barnhuset (som senare kallades Allmänna barnhuset). Systern Brita dog på barnhuset året efter. Jacob blev kvar där i nio månader innan han rymde. Detta var början till ett mönster som skulle upprepa sig under Jacobs liv. Han blev med tiden en beryktad tjuv och mästerrymmare. Innan han själv dömdes till döden för upprepade brott skrev han en biografi, troligen via diktamen. Biografin gavs ut 1776 med titeln "Den Uti Smediegårds-häktet nu fängslade ryktbare Bedragaren och Tiufwen Jacob Guntlacks lefwernes-Beskrifvning af honom själv författad". Där berättar han bland annat om sin tid på Stora Barnhuset:
Efter den tiden blef jag, liksom vattn om stenen flytande, emedan jag hade intet ställe, hwarest jag kunde wara och förblifva; men den Store Guden behagade dock snart utse et ställe för mig til bärgning, som skedde dermedelst, at Höglofl, Stora Hospitals- och Barnhus-Direction behagade nådigt förordna, det jag å Stora Barnhuset här i Staden skulle warda intagen, som want sin fullbordan, hwarest jag ock förblef uti 3 fjerdedels år. Under samma tid sökte väl de der warande Informatorer at inplanta i mig först en sann Gudsfruktan, samt sedan hwad til en säll lefnad i tiden tjena kunde; men mitt flygtiga sinne, som wart ordsaken til många människors olycka, tillät mig icke at nyttia sådana goda formoner, utan til mitt nu warande fördärf begaf jag mig olofligen från Barnhuset.
