Under 1700-talets slut genomförde Allmänna barnhuset flera större planerade resor till olika platser i Sverige där man utackorderade ett stort antal barn per gång till en och samma bygd.
Resorna tog sin början under 1785 när barnhuset gjordes om från inackorderingsanläggning med 300-350 barn boende i huset till ett hus som förmedlade barn till nya fosterföräldrar, i huvudsak på landsbygden. Resorna med flera barn åt gången skedde bara under en period då barnhuset tömdes på de barn som befann sig där 1785. Efterhand försvann behovet av masstransporter.
Här kan du läsa om en resa från sommaren 1788 och som skildrar när 15 barn togs med häst och vagn från Stockholm till Stora Åby i Östergötland, för vidare placering i fosterhem. Resan till Åby strax utanför Norrköping tog fem dagar i het sommarvärme och på skumpiga vägar. Med på resan fanns magister Anders Bergmark, som har skrivit berättelsen, samt en barnsköterska.
I berättelsen beskrivs att barnen var törstiga och fick ont i huvudet av den heta och tidvis skakiga resan. Dock håller man magsjukan borta genom att låta barnen dricka ättiksvatten. På sina ställen får sällskapet vänta länge på skjutsbyten men det finns också små glädjestunder, som när brukspatron Haar i Svärdsbro skänkte barnen pengar att köpa bär för, eller när borgmästaren i Nyköping bjöd på en ”väl anrättad middagsmåltid”. Säkert smakade lunchen gott under den besvärliga färden.
Väl på plats i Stora Åbys sockenstuga delades barnen ut till sina fosterföräldrar. Magister Bergmark passade samtidigt på att inspektera de barn som tidigare hade skickats till Östergötland, innan sköterskan och han själv åter tog sig tillbaka till Stockholm. Bergmark beskriver att barnen verkar ”raska och muntra samt utan minsta lust att följa med till Stockholm”. Här nedan följer en transkribering av texten i sin helhet.
1788 den 7 aug: ingifes till Stockholms Stads Allmänna Barnhus
Kort Berättelse
Om en i Julii månad 1788 uppå Hans Excellences, Riksrådets, Öfver-Ståthållarens, Academie-Cancellerens samt Riddarens och Commendeurens af Kongl. Majts Orden, Högvälborne Herr Baron Carl Sparres, så ock Högädle Barnhus-Directions Befallning företagen beskickning til Stora Åby Församling i Östergöthland.
Den 14 förlidne Julii kl 10 f.m. reste jag i sällskap med 9 gossar och 6 flickor samt en sköterska ifrån Stora Barnhuset uti en klar och ganska varm väderlek, hvilken fortfor, en regnskur undantagen, hela vägen. Den ovanliga hettan tillika med skakningen, tilskyndade några barn, i synnerhet flickor, hufvudverk, och gjorde Barnen i allmänhet törstiga, men som vi tagit ätticka med oss, hvaraf några matskedar slogos i vatten, då de behöfde dricka, så curerade detta drickelse samt vanan at åka, båda två, och förvarade dem därjämte för elaka diarrhéerer. Denna dryck var så mycket mer nödvändig för Barnen, som en långvarig torka både i Södermanland och Östergöthland nästan bränt bort gräset, och gjorde mjölken, där han stod till finnandes, ganska dyr, samt upstegrat alla lifsmedel, i synnerhet i Östergöthland, hvartil dock arméens behof och dess utomordentliga trafiquen på vägarne äfven mycket bidragit. Ingen olägenhet hände oss, Gud vare lof! på denna resan, utom det at vi på tvenne ställen fingo något länge vänta på skjuts, utan njöto vi tvärtom mycket godhet af vederbörande Ämbetsmän och Krono-Betjening. I synnerhet bör jag med tacksamhet nämna Herr Bruks Patron Haar, som på vägen vid Svärdsbro skänkte Barnen en Riksdaler 32 skilling specie at köpa bär före, ehuru jag härtil ej använde mer än 16 skilling af denna summan, utan gaf Prosten Ternggren resten at efter min afresa åt Barnen utdela. Herr Borgmästaren Clewberg i Nyköping regalerade äfven både Barnen och mig med väl anrättad middagsmåltid hos Tracteuren Ratsky, samt tillika Lands-Secreteraren och några af Magistraten, stielf hedrade af mitt besök.
Straxt efter ankomsten till Stora Åby den 19 Julii, utdeltes Barnen till sina i sockenstugan samlade Fosterföräldrar. Den 20 antydde de förra 33 Barnens Fosterföräldrar på Predikstolen at med sina Fosterbarn möta mig i sockenstugan den 22 därpå följande. Det var med mycken glädje som jag såg dessa Barn, alla raska och muntra, samt utan minsta lust at följa med till Stockholm. Inga klagomål som egde särdelses grund hördes på någon sida, ej heller ansökningar om premier, hvaraf jag i nästan alla socknar i Helsingland besvärades. Men väl begärtes flera Barn, både i Åby och nästan under hela vägen, så at jag väl kunnat få afnämare till dubbelt så många om jag haft, och det åt sådane personer, som Herr Prosten fösäkrade ega både förmögenhet och skicklighet at upfostra Barnen, hvarföre jag i ödmjukhet äfven tror, at om Bref gingo till Herrar Biskoparne i Riket om denna saken, så skulle rätt många anmäla sig till Fosterbarns antagande, utan att behöfva lemna allt för många på et ställe, såsom i Ljusdahl i Helsingland åtminstone lofvade Herr Boskopen Lindblom at recommendera denna saken i sitt stift med de reservationer som jag på Hans befallning skriftligen åt honom öfverlemnade. Ändteligen får jag i djupaste ödmjukhet nämna, det våra Barnhusbarn äfven på Christendomens vägnar blifva väl skötte både i Stora Åby och Ödeshög, i synnerhet Herr Comministrarne Nehrman och Ek, som hafva all möda ospard för dessa deras unga åhörare. Sedan jag tagit afsked af Barnen, med tillsägning af nödiga förmaningar, så anträdde jag återresan den 23 Julii, och kom den 27därpå följande om aftonen hem tillbaka, såsom jag hoppas med väl förrättade ärender. Och som jag beklagligen ej kunde stort få tala med salige Intendenten Ulf, som då låg på sitt yttersta, så har jag förlidne Torsdag eller d. 31 Julii muntligen hos Högädle Directionen afgifvit Berättelse om denna resa. Stockholms Stora Barnhus den 3 Augusti 1788.
Anders Bergmark.
