Gården och stärkelsebruket Rosenvik på Djurgården ägdes från 1821 av medicinalrådet Magnus Martin af Pontin (1781-1858) - i brevet här kallad "Lif Medicus" - och hans hustru Jeanette, född Elfving (1796-1833). Under sommaren 1826 är makarna Pontin bortresta till Nygård i Söderköpingstrakten. Kvar på Rosenvik är vännen och änkan Sophie Myhrman, född Ljungkvist.

Av breven från Sophie Myhrman till Jeanette af Pontin att döma har makarna Pontin lämnat skötseln av hemmet under Myhrmans överinseende. Det här brevet skrivs den 20 och 21 juli och här får vi bland annat höra om arbetet med syltning av bär, barnens välmåga och senaste nytt från bekantskapskretsen i Stockholm. Renskrivet:

Djurgården d. 20 Juli 1826.

Min Goda Jeanette!

Ehuru Posten ej afgår förrän i morgon vill jag likväl i dag medan ingenting hindrar mig, börja mitt bref till Dig. Hvad jag blef bestört och ledsen öfver den berättelse Krigsrådet Bäck meddelade, angående Eder nesa. Enligt den, hade Ni ej hunnit längre än till Södermanlands-Skären, förrän Machineriet gick sönder och alla Passagerare måste fraktas i Land, för att sedan åkande fortsätta resan. Jag föreställer mig den förvirring, ångest och oro som denna händelse förorsakat och beklagar Eder af hjertat. Bäcks försäkrade mig att ingen vidare olyckshändelse inträffat och jag förlikar mig på dessa hans ord. Emedlertid är min längtan att från dig erhålla underrättelse om detta och allt annat, oändligt stor och jag hoppas, med säkerhet, att i morgon ej vänta förgäfves. I Tisdags redan, väntade jag bref från Dig; men jag fann sedan, att jag missräknat mig om möjligheten, emedan det oförutsedda hindret under resan, naturligtvis förorsakat långsamhet och dröjsmål. Något nytt har jag ej att meddela Dig – endast det gamla, men säkert mest kärkomna, att allt står väl till och att Barnen äro fullkomligt friska och raska. Vi ha ej nu så varmt som då Du var hemma, utan nästan dagligen något rägn; men då äro Barnen alltid inne och kunna således ej förkyla sig.

 – nu något om våra husliga affairer. Af Stickelbärs-Saften var ej möjligt att få mer än 4 Bouteljer, men Du hade en förut, således hjelper Du Dig ändå. Hallon köpte jag 3 stop, efter 1 Rg kannan; men fick ej deraf mer än 1 ½ skålpund bättre sylt; det andra blir att blanda med vinbär. Kan jag få en kanna utmärkt vackra Hallon till, för samma pris, så köper jag, ty med dessa var jag ej särdeles nöjd, men det är brist på dem och de ha varit ganska dyra. Socker kostar på Bruken 2 (svårtydd valuta) neml. samma sort som den lilla toppen. Jag har köpt både socker och sirap och således gjort ända med bra mycket penningar; men trösta Dig – det blir väl mera än körsbären sitta på ännu; De behöfva det, ty de tycks ej ännu vara riktigt mogna. Det är besynnerligt att de ej i år blifva så goda som de bruka vara. De ha en beskhet som ej vill förgå. I staden kosta klasbären 3 Rd/skålpund. Hvad tycks om ett så billigt pris. Jag har likväl sagt åt Nyblom att han skall begära detsamma i år som i fjol. Får se huru det går.

 – Sedan Du reste har ingen enda Båt lagt till här med några matvaror. Fisk kostar 12 à 16 (svårtydd valuta) skålpundet och filmjölk fåss ej. Kalf- och Lamkiött skall vara mycket dyrt, äfvensom färskt smör, etc. m. m. Du reste just i grefvens tid din väg du stygga Jeanette! Jag räknar dagar och stunder till Eder återkomst och kan ej finna den af Lif Medicus, peprisade enasmheten så särdeles prisvärd. Det goda man är van vid, saknar man alltid då man blir det beröfvad – sådan är åtminstone min erfarenhet. Sedan jag sist skref har jag varit en gång hos Bäckens och en gång hos Canzlers; för öfrigt ej ute om dörren, utom en timma hos Lindgrens.

– Om söndag ämnar jag mig till Christineberg ifall vädret blir vackert. Fredrique var ej mycket bättre till humöret. Hon talte endast om sina oförgätliga döda. Kanske kommer hon hit i morgon; åtminstone sade hon så. Stackars Fredrique! Hvad hon är beklagansvärd, förgäfves väntar hon någon lindring i sin smärta, sade hon. Hvarje uppvaknande är alltid lika qvalfullt, ehuru hon den ena dagen efter den andra hoppas att finna någon anledning till tröst.

– I söndags, då jag var hos Canzlers, fick jag se Mamsellerna Brandel komma vandrandes och som jag påminde mig deras många misslyckade besök ville jag ej nu låta dem gå förgäfves utan förfogade mig dem till mötes. De berättade mig, att de äfven sökt oss, då vi voro hos Kullbergs. Jag bjöd dem på körsbär; men de funno dem för sura. De dröjde ej länge, emedan de sågo att jag var bortbjuden, utan lofvade återkomma en annan gång.

– Medicinal Rådet Roth har äfven varit här några ögonblick. – för öfrigt ingen menniska. Det kan jag försäkra Dig.

– Just nu har Lindgren varit här.  Han hade en förfrågan att göra, som jag önskade Du sjelf kunnat besvara; - Det var, om jag kunde och ville behålla Fredrique här till måndagsmorgon och om jag trodde att Du eller Lif Medicus skulle misstycka denna dristiga begäran. Han hade angeläget i Staden dessa dagar, vågade ej lämna Fredrique ensam hemma och på Hustegaholm kunde hon omöjligt vara under hans bortovaro. Hvad skulle jag svara! Ett nekande, eller ens en betänklighet hade sårat dem.

– Jag grep mig derföre an och försäkrade å Edra vägnar att Ni visst med nöje skulle höra, att hon vistats här ett par dagar och att hon kanske genom ombytet åtminstone kunnat något skingra sitt sorgsna lynne. /Svarade jag rätt?/ Hvad mig sjelf beträffade kunde naturligtvis intet hinder äga rum. –

Den 21. – Ack, om jag kunde orera och haranguera hvad jag då hade ett rikt fält att deruti visa min skicklighet! Det är i dag Din Namnsdag – och en ståtlig gratulation vore väl derföre det minsta jag kunde bjuda – men, gunås! der intet är att taga, har kungen förlorat sin rätt. – således fordrar, eller väntar, Du intet sådant af mig. Likväl kan jag icke neka mitt hjerta den tillfredställelsen att enkelt, men uppriktigt, önska Dig all glädje och sällhet i skötet af Din famille, hvaribland, gifve gud! Du aldrig måtte sakna någon. – Högtiden till prydnad, vankas det i dag 3 rätter mat, med körsbär till dessert, och äro Barnen dessutom formligen bjudna på Caffe och skorpor i eftermiddag. Caroline äter snällt vid bordet och Jan Carl börjar tala åtskilligt. Han blir allt mer mer söt.

– Jag kunde ha sparat mitt långa tal angående Fredrique. Hon kommer ej. I går afton sent skulle Lindgren, uti ett angeläget ärende, till Hustegaholm och då ville hon nödvändigt med. De voro nere vid Bryggan uti Båten och der talte jag med dem. En annan gång vill hon komma, sade hon. – Nu ej ett ord mera, förrän Ditt bref kommit, som blir vid middagstiden när Krigrådet kommer ut. Jag var på morgonstunden nere och såg på körsbären och fann att en del borde plockas idag, likväl ej så, att man rifver rent med sig. De bästa voro dock mogna, således tänker jag sylta på eftermiddagen. Fru Bäck har begärt ett skålpund, och betalar 6 Rd för att få dem friska och vackra. Presenterna utdelas i morgon. Adieu så länge. –

Jag har fått Ditt bref och lemnar bär och allt för att åtminstone med några ord tacka Dig hjertligt derföre. Tacka äfven Lifmedicus å mina vägnar och säg Honom att det var mig kärt, innerligen kärt att få emottaga några rader från hans hand och att endast omöjligheten att hinna, kan hindra mig från att svara honom directe. Ja, Jeanette, det var mig en verkligt sann glädje att emottaga Edra bref – var viss derpå. Olyckligtvis kom Bäcken sent ut och jag sitter dessutom i körsbär upp till öronen. Hvad som skall göras i dag får ej uppskjutas till morgondagen, det vet Du, och förlåter således min hast och mitt slarf. Med nästa Post skall Du få omständligare svar. Hvad jag deltager uti alla Edra missöden och föreställer mig Eder smärta vid den stackars flickans beklagansvärda öde – Hvilken ryslig olycka! Gud bevare alla andra derstädes varande, när sådant kan hända!

– Helsa Lifmedicus, att allt hvad han önskar, skall ske. Klädernas piskning har jag ej försummat. Det har skett 2ne gånger, sedan Ni reste. Ingen mal fanns uti dem.

 – Med Pavillonen går det visserligen långsamt. De har ett par dagar väntat på Blom, som lofvat komma. Jag skall emedlertid uppmana dem till skyndsamhet. – Ditt bref läste jag så hastigt igenom att jag ej vet allt hvad det innehöll – så stor är min brådska. Öfverse den – om jag dröjer kommer ej brefvet på Posten. – Farväl! Tusende helsningar till alla de Dina från
Din oföränderligt tillgifna vän

Sophie
Många pussar och helsningar från Barnen.