Förordning antagen av Riksens ständer, d.v.s. riksdagen, i Stockholm den 1 oktober 1741. Sett utifrån ett nutida perspektiv är innehållet i förordningen både främlingsfientligt och högst rasistiskt. Förordningen i transkriberat format följer här:
”Förordning, angående löst och onyttigt folk, som från utrikes orter inkomma, samt om tiggeriers hämmande.
Uppå Riksens Ständers föreställning förordnes härom följande. 1.) Förbiudes strängeligen, det alt utrikes ifrån inkommande löst Folk, som icke förstår och idkar någon låflig och nyttig kånst, Handtwärk, eller annan Näring, hädanefter uti Riket ey bör tålas, utan påbiudes alfwarligen, det alle Judar, Savoyarer, Lin-Dansare, Comoedianter, med flere Gycklare, hwad namn de hafwa måga, Tartare och Ziguener, som med hwarjehanda ogudacktighet, Spådomar, Lögn samt Tiufweri, tilfoga menige Man stort beswär och olägenhet, jämväl andre sådane utlänningar, som med Barometrar, åtskillige sorter Glas, Thée och slike mindre nödige wahror inkomma, samt redbare penningar med sig bårtföra, böra wid Gränts-orterne, eller annorstädes, i Städerne och på Landet, hwarest de kunna ertappas, skyndesammast förwisas utur Riket. Äfwen böra de så kallade Trå-dragare och Häckte-makare, samt alle andre Landt-strykare öfwer alt noga efterspanas, samt wid ertappande wara förfallne til Krigs-tiänsten, eller ock, tillika med dylike Qwins-Personer, till något annat Cronones arbete, enligt förra Förordningar”.
Förordningen i sig är tagen från den tredje delen av ämbetsmannen Reinhold Gustaf Modées stora ihopsamling av svenska lagtexter ”Utdrag utur alle ifrån den 7 dec. 1718 utkomne publique Handlingar, Placater, Förordningar, Resulutioner och Publicationer…”, tryckt 1749.
