Kungligt påbud som förbjuder fattiga svenskar från landsorten att flytta till Stockholm. I påbudet klargörs att huvudstaden redan har en stor fattig befolkning och att ingen, allra minst stadens skattebetalare, tjänar på att denna utökas ytterligare. Ansvaret för landsbygdens fattiga bör, enligt påbudet, ligga hos de fattigas egna hemsocknar och inte hos fattigvården i Stockholm.
"Wi GUSTAF ADOLPH med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes Konung etc .etc. etc. Arfwinge til Dannemark och Norrige, hertig till Schleswig Hollstein etc. etc.
Göre weterligt: At som Wi, under beredningen af tjenlige författningar om Fattigwården i Stockholms Stad, kommit i erfarenhet, at de fattiges antal derstädes de senare åren ansenligen tiltagit, och at dertil i betydlig måtto bidragit inflyttningar från Landsorterne af torftige, ofta orklöse och ålderstegne personer, hwilka, i brist af arbete eller läglighet dertil, efter kort tids förlopp, kommit, at med deras hustrur och barn öka mängden av betlande och nödlidande; och detta förhållande desto mer fått Wår upmärksamhet, som onekligt är, at så länge torftige personer af alla slag från Rikets flere Landsorter ägo oinskränkt tilfälle, at winna inrymme i hufwudstaden och derstädes sig nedsätta, utan wist näringsfång eller medel at kunna förwärfwa hwad til deras bergning erfordras, de behöfwandes antal är underkastadt ett beständigt tiltagande, hwarigenom dels Stadens Innewånare blifwa öfwer höfwan betungade, dels ock grunderne för de anstalter, som nu beredas til arbete, understöd och omsorg för hufvudstadens fattige, och hwilka på antalet af de behöfwande böra stödjas, blifwa waklande och osäkre; Alltså hafwe Wi, til förekommande af dessa olägenheter, ansedt nödigt i Nåder förordna, at, jemte det noga hand bör hållas öfwer efterlefnaden af det i Kongl. Brefwet till Landshövdingarne under den 15 Junii 1773 widtagne stadgande, at Församlingarne i Städer och på Landet, hwar för sig åligger sjelfwe underhålla sine fattiga och nödlidande, samt at dessa icke är tillåtit, at, i saknad af nödigt uppehälle i den ort, til hwilken de höra, stryka landet omkring, fast mindre begifwa sig til Hufwudstaden och der qwarstadna, wid äfwentyr, at warda återsände til deras hemwist på den Stads eller Sokns kostnad, som dem underhålla bör, skola, til förebyggande af sådane personers inflyttning i Hufwudstaden, som finnas så beskaffade, at de genom annalkande ålderdom, bristande duglighet eller förmåga til arbete, eller andra dylika omständigheter, kunna innan kort komma, at falla Fattigwården til last, följande af arbetande lägre folk-classerne, ehwad förswar de kunna wid ankomsten till Hufwudstaden förete, hädanefter icke emottagas och tillåtas at sig derstädes nedsätta, nemligen:
1:0 De, som i brist af egna säkra medel, at utom andras betungande kunna sig och de sina försörja, antingen äro öfwer Femtio år, eller wid yngre ålder behäftade med obotligen kropps- eller sinnes-sjukdomar.
2:0 Wanföre, lytte och til arbete oduglige.
3:0 De, som hafwa hustru eller flere barn; men til sit och deras underhåll endast äga at påräkna den inkomst, som af mannenens årstjenst, eller annat tillfälligt arbete, kan ernås, och
4:0 De uti Stockholms Län wistande Tjenstehjon, som enligt 3. Art. 1. §. Af Wår Nådiga Lego-Stadga den 15 Maji innewarande år hänföras under namn af mindre godkände: ankommande pröfningen häraf på Wårt Öfwer-Ståthållare-Embete.
För öfrigt ska hwar och en, hos hwilken tjenstefolk och andre sådane personer, som nu äro i fråga, wid ankomsten till Hufwudstaden inbusas, wid Sex Riksdaler Tretiotwå Skill. böter, angifwarens ensak, samt det särskilte answar, Öfwer-Stårhållare-Embetets kungörelse af den 18 September 1798 utsätter, wara skyldig, at dem hos Öfwer-Ståthållare-Embetet i Politie-ärender antingen genast efter ankomsten, eller sist dagen derefter, upgifwa, då ock Personen genom Huswärdens försorg tillika inställas bör, at sine Ordlofssedlar eller andre Betyg förete, och i händelse han deruti tredskas, genom Öfwer-Ståthållare-Embetets försorg, hemtas; Stolandes den, hwilken således ålegat, men underlåtit, at angifwa någon til Staden ankommen person, hwilken icke wore til qwarblifwande berättigad, utom böter och answar, som förut stadgadt är, kännas skyldig, at bestå icke allenast kostnaden til hans afsändande, utan ock hwad til hans föd och skötsel under tiden erfordras kan.
Hwad Wi således funnit godt i Nåder stadga och förordna, kommer at ifrån och med den 1 Januarii nästa år gällande blifwa. Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Beckaskog den 22 October 1805.
GUSTAF ADOLPH."
