Erich Lassota von Steblau (d. 1616) var en österrikisk adelsman och diplomat som mellan 1590-93 befann sig i Sverige som krigsfånge. Under sin period som ofrivillig gäst i landet förde han en dagbok, i vilken ett flertal upplysningar om dåtidens Sverige går att hämta.
Nedan hittas ett utdrag från Lassota von Steblaus sagda dagbok, daterat till april 1593, som beskriver rikets huvudstad Stockholm.
Utdraget är taget från Nils Östmans skrift ”Några Anteckningar till Erik Lassotas von Steblau” (1907), som å sin tur är baserad på Lassotas ursprungliga dagbokstext som trycktes och publicerades på tyska i Halle 1866.
Lassota von Steblaus beskrivning av Stockholm är en av de första utländska dylika som finns över staden.
Hela Östmans text om Lassota von Steblaus Stockholmbesök går att läsa via dokumentet intill. Utdraget som just berör april 1593 följer här:
”Stockholm är den förnämsta, vackraste och bäst bebyggda staden i Sverige, där finns kungliga myntet och där blomstra näringar och handel. Staden ligger på en mycket lämplig plats, mellan sött och salt vatten, ty från västsidan går Mälaren ända fram och löper med några starka strömmar ut i Svenska hafvet, som från öster sköljer staden, så att skeppen kunna löpa fram till bryggorna vid ringmurarna och där lasta af. Emedan strömmarna, öfver hvilka man kan komma på broar, flyt adels norr, dels söder om staden tätt intill, göra de den till en ö, hvilken fordom hette Agnefit, såsom Olaus Petri berättar i sin på svenska skrifna Chronica. De två norra strömmarna bilda en annan liten ö, kallad Helgeandsholmen - det är den Helige andes ö - öfver hvilken man måste gå, om man från staden eller slottet ämnar sig till norra förstaden eller malmen som det heter. Från denna holme elller ö gå tre broar, en till staden, en annan till slottet, vid hvilket under vintern en stor mängd svanar alltid uppehåller sig, emedan strömmen ej fryser till. Den tredje bron går till norra förstaden, hvilken är tämligen stor och ligger nedanför ett högt sandberg, som heter Brunkeberg /.../
Själfva staden är icke synnerligen stor. Den har två portar, Norrport och Söderport, utom de små, som rån de andra sidorna vetta åt sjön. Två torg finnas i denna stad, det förnämsta är Torget, icke långt från slottet och S. Niclas kyrka; det andra heter Järntorget och ligger icke långt från Söderport. Hufvudgatorna äro Öster- och Västergatorna. Husen äro uppförda af sten och beteckta med jord. Den förnämsta kyrkan inuti staden är S. Niclas, alldeles beteckt med koppar och belägen invid slottet. I den ses företrädesvis S. Georgs statua, mycket konstnärligt skuren i trä, föreställande helgonet, då han till häst bringar draken om lifvet, ett vackert, härligt verk, som herr Sten Sture förr i världen anskaffat /.../
Vidare finns det en annan kyrka, som man kallar Gråmunkekloster, emedan förr i världen barfotamunkarna hållit till där inne. Den ligger åt stadens västsida på en liten ö, som nu heter Munkholmen men som förr kallades Kedjeskär /…/
Eljest finns i staden vid en gata en kyrka, i hvilken man predikar på tyska och finska. På den plats, hvarest förut Svartbrödrakloster, som numera ej finns till, fordom har stått, började konung Johan III bygga en kyrka af kvaderstenar, men murarna blefvo under hans tid uppförda till icke mycket öfver en manshöjd på alla sidor. På norra förstaden mot väster har bemälte konung äfven låtit bygga en vacker kyrka, Klara, som är färdig och vidare påbörjat en annan i samma förstad mot öster, Jakob, men icke fullbordat den. Utanför den södra förstaden ligger på ett tämligen högt berg en vacker kyrka, Sturekapellet, i eller vid hvilken de herrar ligga begrafna, hvilka konung Christianus från Danmark låtit afrätta.
Slottet är en vacker, härlig och präktig byggnad, helt och hållet betäckt med koppar. Bland annat finns där en vacker kyrka och ett högt starkt torn, som af de tre kronorna, hvilka sitta ofvanpå i ställt för en tupp eller vindflöjel, fått namnet Tre Kronor".
