En skildring av Stockholm från 1662. Bakom skildringen står den blivande greven och fältmarskalken Erik Dahlbergh. Skildringen är tagen från ett tidigt utkast till Dahlberghs berömda praktverk "Suecia antiqua et hodierna”.
Det ursprungliga utkastet är skrivet på tyska; bakom översättningen som här presenteras står Gunnar Bolin och Erik Vennberg. Översättningen (9 sidor) trycktes i S:t Eriks årsbok 1925.
Exempel ur texten:
”Dess (Stockholms) naturliga läge kan åter i många fall jämföras med den mäktiga staden Venetias, ty liksom denna är bildad och sammansatt av åtskilliga bebodda öar, så ligger också staden Stockholm jämte sina förstäder, vilka äro fyra till antalet och gemenligen på svenska kallas malmar, likaledes på sju bebodda öar. /…/
Den Södra förstaden eller Södermalm är belägen på nästan en ö, vars näs är försett med en stark befästning och flera skansar. Denna förstad är mycket stor och nära en liten tysk mil i omkrets. Den är till större delen belägen på en upphöjd kulle eller klippa och försedd med många sköna och kostbara hus, stenbyggnader och härliga trädgårdar /.../
Bland andra tilldragande platser är Valdemarsön, där den kungliga djurgården är belägen, mitt emot Amiralitetsholmen, på grund av sin säregna natur mycket behaglig och angenäm, där konungarna ofta jaga vilt och otaligt mycket folk särskilt på festdagar förlusta sig med spatserturer, då det är alla, såväl infödda som främlingar, tillåtet att där förnöja sig, liksom främlingarna överallt i Stockholm äro väl lidna och hava stor frihet, i synnerhet tyskarna, vilkas antal på denna plats så vuxit och tilltagit, att man håller tredjedelen av borgarna för tyska, liksom tyska språket här är nästan lika vanligt som det svenska.
Bland andra behagliga och angenäma utflykter äro icke minst de i skären på svenska skärgårdarna, där man icke med nog förundran måste åskåda den allsmäktiga Gudens underbara anordningar, i det man på en gång har att beskåda de skönaste nedjerna, härligaste utsikter och landskap som på ingen annan plats i världen.”
