I den här lilla skriften har en okänd författare satt sig för att samla så många elaka påståenden om ”qvinnan” som möjligt på 29 luftiga sidor. I korta sentenser målas kvinnor ut som fåfänga, falska, härsklystna och intriganta. Som titeln antyder är syftet att varna män i alla åldrar som är i färd med att gifta sig. Några exempel ur boken:
”Fåfängan är hos fruntimmerna, om icke ärfllig, åtminstone epidemisk.”
”Hustrur lyda emellanåt en gång, för att sedan få tie gånger befalla.”
”Den första qvinnans första fel var nyfikenhet, och denna vidlåter hela könet.”
”Nu för liden kondolerar man icke mera någon enkling; tvertom gratulerar man honom; och han tackar af hjertans grunde. "Gud ske låf!” säger han, "nu är jag quitt min plågoande," och aflägger utan betänkande ett heligt löfte att aldrig gifta om sig igen.”
”I våra dagar lefver en hustru blott för sitt nöje. Föreningen med hennes man förbinder henne ej till någon pligt; blott af artighet låter hon honom någon gång deltaga i hennes förlustelser.”
Boken är tryckt i Marquardska Tryckeriet, som enligt Svensk Boktryckerihistoria 1483-1883 drevs av Maria Lundquist, änka till Johan Petter Marquard. Hon tog över driften vid makens död 1816. 1820 gifte sig Maria Lundquist med en Carl Fredric Berglund som ledde tryckeriet ett år innan han gick konkurs. Av tryckeriets borgenärer uppdrogs då åt fru Berglund att sköta tryckeriet. De ansåg nämligen att fru Berglund ”hvilken såsom enka efter boktryckaren Marquardt tillförene sjelf sådant förestått, således bäst är i tillfälle att samma förvaltning bedrifva”. 1823 dog även Berglund, men änkan Berglund/Marquard fortsatte verksamheten på Stora Nygatan 31 till 1831 då tryckeriet såldes.
Boken är felbunden eller felpaginerad, sidorna 25-28 kommer före sidan 21-24.
