I den här satiriska skriften menar författaren ”att mankönet sedan verldens begynnelse stått under toffeln”, det vill säga under kvinnornas välde.
Textens berättarröst är en kvinna som talar till sina väninnor. I en rad resonemang förklarar hon varför toffeln är en sådan tydlig symbol för kvinnans makt över mannen, till exempel:
”Den mest frapperande af dess egenskaper är att den sluter sig tätt till foten, utan att pressa och klämma den, i synnerhet när den är väl fodrad.
Äfvenså trycker qvinno-oket mannens nacke så lent och omärkligt, att tusende män bära det, utan att känna't, ja utan att ens veta deraf. – Och just häri, mina älskvärda systrar! uppenbarar sig qvinnoväldets företräde framför mannens. Ty ett ok, som man icke känner, är som man vet icke något ok.”
Vidare ger författaren en rad historiska och bibliska exempel på hur män styrs av kvinnor och hur kvinnor spelat avgörande roller i historien. Det är kvinnorna som driver männen till stordåd:
”Utan oss, mina sköna väninnor! vore jorden en ödemark, utan oss skulle männerne hvarken hafva lust att arbeta, att kämpa och svettas, eller att dansa, sjunga och dricka. Med ett ord, utan oss skulle de antingen dö af olustighet, eller slå hvarandra till döds af ledsnad vid lifvet.”
Texten innehåller även antikatolska och antisemitiska inslag: Kvinnans ”herravälde” liknar ”Judarnas och Jesuiternas, i synnerhet deri, att det icke får uppträda offentligen.”
I slutet av boken beskriver den kvinnliga berättarrösten alla de knep kvinnor kan använda för att härska över sina män.
Boken är tryckt i Stockholm 1816.