Viktor Emanuel Lennstrand förde en intensiv kamp mot kristendomens dominerande ställning i samhället. I det här tryckta föredraget berättar han om hur gudsbegreppet uppstått och hur bilden av Gud växlat i olika tider och kultur. Genom att berätta om Gud som ett människopåfund hoppas han få sina åhörare att överge tron. Istället för att hoppas på Guds hjälp bör människor själva ta ansvar för att skapa ett gott liv. Han avslutar:
”Gud ingriper ej längre i händelserna. Nåväl, då måste vi ingripa. Gud sörjer ej längre för slägtet. Nåväl, då måste vi sörja för det. Gud har ingen himmel, till hvilken han en gång skall föra oss, nåväl, då måste vi bereda oss en himmel här. Vi måste ersätta guds försyn, guds godhet, guds rättvisa. Vi måste börja realisera gud i verlden, vi måste tillämpa honom i lifvet. Vi måste ersätta honom. Hvad verlden förlorat genom förlusten af honom, måste [vi] gifva verlden. Det tomrum som blef när han försvann från skådeplatsen, måste vi fylla. Hvad de lidande, de sjuka, de elända väntade, att han skulle göra måste vi göra. Den hjelp, de längtade efter från honom, måste vi gifva. De böner, som uppstiga till honom, måste vi höra. Dessa principer, dessa tankar och gerningar äro för oss lika heliga och dyrbara som religionen varit för för de gamle och att lefva det lifvet är vår religion, vår gudstjenst.”
Viktor Lennstrand åtalades i ett flertal städer efter sina föreläsningar. Han dömdes för hädelse och fick bland annat sitta fängslad på Långholmens centralfängelse. Från och med 1889 hade han sin bas i Stockholm där han grundade det Utilistiska samfundet. Du kan läsa andra Lennstrandhandlingar här, bland annat några brev skrivna i cellen på Långholmen.
Skriften är 16 sidor.
