Agitatorn Viktor Lennstrand växte upp i ett frireligiöst hem i Gävle och ville i sin ungdom bli missionär. 1887 hade han helt vänt om och började en energisk agitation mot kristendomen, och gav dessutom ut tidsskriften Fritänkaren. En av de som stödde Lennstrands kamp för ett sekulariserat samhälle var den kände folkbildaren Anton Nyström. Det här brevet från Lennstrand till Nyström är skrivet i Långholmens centralfängelse, där Lennstrand hamnat eftersom ”hädelse” fortfarande var ett brott. Brevet renskrivet:
Långholmen den 27.11.89.
Herr Doktor Anton Nyström!
I nästa nummer af Fritänkaren (n:o 10 för den 15 dec.) ämnar jag utförligt omnämna och på det varmaste framhålla Edert utmärkta och betydelsefulla Kulturhistoriska arbete. Jag kommer dervid äfven att begagna mig af de upplysningar ni i ett bihang till Dagens Nyheter för kort tid sedan lemnade. Jag skall särskilt påpeka arbetets lämplighet till julpresent, och hoppas derigenom i någon mån kunna bidraga till det goda verkets spridning. Skulle ni möjligen tillåta att jag, såsom ett prof på Eder historias intressanta innehåll, meddelade Eder målande och upprörande skildring af inkvisitionens grymheter (del IV: sid: 159-163) ? Om detta tillåtes vore jag tacksam för ett meddelande derom. Tidningen har hela tiden utgått i 3000 ex. och jag fruktar, att vi nästa år måste höja upplagan.
Här gå dagarne temligen fort. Jag är från morgon till kväll upptagen af läsning och skrifning och hoppas vid mitt frigifvande vara bättre rustad att fortsätta striden än förut. En allvarlig opinion mot den härjande reaktionen tycks ju vara under bildning, och med denna opinion bör ju åtskilligt sedan kunna utföras. Det torde ej vara alldeles utan orsak att kyrkans mest framstående äro betagne af ängslan och djup oro. Jag tror att efter en fyra à fem års ihärdigt i den riktning, vi börjat, denna nyuppvaknade radikala folkrörelse kan ha tagit sådana dimensioner att den blifvit en makt, som kan utverka rättigheter åt dem, som hittills varit förbisedda och förtryckta. Jag mottager här både från ut- och inlandet nästan dagligen bevis på de stora sympatier, med hvilka verksamheten följes. Det synes, som om folket alltmer började vakna – myndigheterna hafva väckt det – och blir alltmer personligen intresseradt i den allvarliga rörelse som pågår. Jag erinrar mig de kristna ”väckelserna” på 70-talet, då hela städer, hela socknar voro gripna af de dagarnes ”vigtiga frågor”. Jag tror, att i en ej allt för aflägsen framtid en väckelse af annat slag skall gå genom landet – jag tror ej, att det skall dröja många år, innan en ny entusiasm bemäktigar sig sinnena – en entusiasm för rättvisa och sanning. Och jag är ock öfvertygad derom, att det är af arbetarne nästa stora händelse i verldshistorien skall utföras. Men sinnena behöfva förberedas och revolutionen försiggå der först.
Jag beder Eder framföra min vördnadsfulla helsning till doktorinnan.
Med utmärkt högaktning
Viktor E. Lennstrand
