I broschyren ”En stads utveckling Vällingby, Farsta, Skärholmen beskrivs det hur de nya stadsdelarna har planerats och byggts mellan åren 1945- 1970.
Inspiration till bebyggelsen i Vällingby, Farsta och Skärholmen kom bland annat från England och de så kallade ”neighbourhood units”. För att komma till rätta med de problem som fanns i storstäderna skulle det byggas ”småstäder” som skulle vara självförsörjande. Där skulle det finnas både bostäder, all form av service och även arbetsplatser. I Sverige kallades idén för ABC städer som står för Arbetsplatser, Bostäder och Centrumanläggning.
Målsättningen var också att motverka segregation genom att ” […] varje stadsdel skulle bebos av invånare ur alla yrkes-, inkomst- och åldersgrupper.”
I broschyren beskrivs också att det i praktiken skulle visa sig svårt att uppnå alla mål. Arbetsplatserna låg till exempel ofta långt ifrån bostäderna, och när Skärholmens centrum invigdes var kritiken hård.
”Skärholmens centrum möttes vid invigningen 1967 av en våldsam kritikstorm, liksom för övrigt Farsta på sin tid. Ytterst kan man säga något tillspetsat att det inte var själva centrumanläggningen som kritiserades […] Angreppet riktade sig mera mot de värderingar i tiden som låg bakom byggandet, det samhälle staden speglade – allt det vi med en gemensam beteckning kan kalla det materialistiska konsumtionssamhället.”
