Karin Faxén hade precis tagit studenten och tillbringade sommaren på landet. I sin dagbok från juli 1938 skriver hon om en förälskelse, men mest om den oro och vånda hon känner inför framtiden och över vad hon ska bli.

Vad ska jag bli? Det är nu den fråga som börjar bränna mig otäckt. Här går jag på gården i Faxälvan och gör ingenting, visserligen är det sommar, och jag bör ha rätt att vila lite och strunta i framtiden för ett tag, men tänk om jag försitter tillfället att praktisera på ngt nu!

Karin var 21 år när hon skrev ner sina tankar om framtiden. Fyra år senare 1942, gifte hon sig med prästen (sedermera biskopen) Ingmar Ström. Karin Faxéns dagbok finns bevarad i arkivet efter Ingmar Ström.

Så här skriver Karin i sin dagbok:

"Den 1 juli 1938

Jag är nu studentska – till slut efter mycken kamp och strid och många bekymmer. Ibland t.ex. när jag är ute och går kan jag gripas av en ”panisk” glädje över att det verkligen är sant! Jag har ju i vår så ofta varit ute ensam och gått för att vila från läsningen och då har jag ju alltid haft detta stora hemska framför mig skall det gå? Det måste ju gå annars dör jag!

Som jag skrev på min skolmössa efter skrivningarna ”Si quid obtigerit morear” Nu behöver jag inte längre ruva över det när jag är ensam, nu har jag rätt att vara fri o lycklig och – det – är – jag!!

Att här beskriva alla hippor och saker vi hade efter muntan bryr jag mig ej om, det skulle jag ha gjort genast i så fall. En förälskelse fick jag de dagarna, som ger hela studentexamensfirandet ett rosigt skimmer. Det var emellertid en kort saga och föremålet - en norsk student som tillsammans med 30 andra sådana hälsade på oss – är nu långt borta i Stavanger och utbildar sig till sjöofficer – och har väl glömt mig. Fick i alla fall ett kort från honom efteråt – som jag svarade på, men att tro att han skriver ngt mer är ju dumt.

Vad ska jag bli? Det är nu den fråga som börjar bränna mig otäckt. Här går jag på gården i Faxälvan och gör ingenting, visserligen är det sommar, och jag bör ha rätt att vila lite och strunta i framtiden för ett tag, men tänk om jag försitter tillfället att praktisera på ngt nu!

Att vara alldeles göralös är ju ej heller roligt i längden – när det ej heller bjudes på ngt nöjesliv eller rättare umgänge med ungdom här, utan den ena dagen är den andra lik och ganska tråkig.

Har skickat efter prospekt av olika slag. Vill så gärna ägna mig åt något där jag har nytta o nöje av mina färdigheter o ”intressen”. Tycker ju det är roligt att hålla på med färger former o mer levande saker. I heminredningsbranschen finns det mkt som intresserar mig – men inte vet jag vad man kan bli där eller hur man ska utbilda sig, det hela är så vagt, det finns ej mig veterligt ngn skola eller utstakad utbildningslinje (klumpigt uttryckt) Skall sätta in en fråga i Idun och se vad svar jag kan få.

Har tänkt på folkskolelärarinna – men har ingen lust att bli lärarinna, husbyggare el. arkitekt är ju ett stiligt och intressant yrke och Tekniska högskolan en stilig skola med intressanta teknologer. Torsten tycker jag ska försöka mig på det – men då måste jag komplettera minst ett år – och min hjärna räcker ej till för all matematik och mekanik som måste läsas. Jag känner att det är rena fåfängan och högfärden, som skulle driva mig på det.

Vill i alla fall bli ngt som man behöver studenten till när jag nu en gång tagit den, men å andra sidan ligger jag mest för praktiska yrken – vill inte sitta på en stol hela mitt liv. Också ännu en sak: jag vill till Uppsala, när nu Eva är där sista året! O, vad vi skulle ha underbart roligt om jag komme dit – med vad skulle jag göra där? Inte heller vill jag spilla tid på att gå i någon ”kurs” för att få vara där man måste ju att ett mål att arbeta för om man skall få någon jämnvikt o ngt sinneslugn.

Eva o Torsten har bra, som går vid ordentliga institutioner och vet vad de blir när de blir färdiga. Eva praktiserar på Jämtlands bibliotek i sommar och Torsten ligger i Karlsborg (flygförband.) Alla var hemma i midsommar och min framtid vrängdes ut och in.

Nu är jag ensam med mina funderingar –

7 juli

Dagarna gå på samma sätt och ingenting händer och jag är fortfarande inte ett dugg klarare på vad jag ska bli – och det gör mig missmodig och ur form. Skall hela sommaren gå på detta sätt?? På mornarna är jag så tung och slö i huvudet när jag vaknar, det känns precis som om jag drömt någon tråkigt och jag har en känsla av hopplöshet.

Inget har jag att längta till eller vänta på, inget vet jag om framtiden, om jag bara kände att jag ville bli ngt, som det fanns ordentliga skolor för som inom 4 år t.ex. ledde till examen t.ex. tandläkare, arkitekt, eller så, men det jag har fått för mig är så diffust och vagt. Flera års studier på den där tekniska skolan i Stockholm där man för att vinna inträde skall ha fyllt 14 år och vara vaccinerad – det låter så dumt och hela skolan verkar så vissen – skall man då gå i en sådan? – Nåja, och sedan vet man inte vad man är för det efter 5 års studier – heminredningsexpert vad är det? Vad får de för platser? - Jag har skickat in en fråga i Idun och hoppas bli lite visare av svaret – om jag får något. Men vill jag nu bli heminredningsexpert alldeles säkert – Inte ens det vet jag.

Vad jag vet är att jag vill vara hos Eva i Uppsala ett år – men det är ju skamligt att en sådan skall välja levandsbana, som inte har större planer med sig. Om jag skulle gå och lära mig något i Uppsala el. läsa ngt t.ex. matematik där ett år, så skulle jag ju stå på samma fläck nästa år och så bi ett helt år försenad – och då jag ju är 21 år nu så är det verkligen ingen tid att spilla bort. Ack ja, måtte jag få en ingivelse snart, en knäpp eller vad som helst så att jag kan se klart och handla därefter. Det måste bli en ändring på denna ovisshet, sysslolöshet och modlöshet, till det bättre. God help me! Men jag är ej värd det så slö som jag varit i allt vad andakt heter den här tiden. Jag känner mig lat, självisk, ytlig futtig och eländig på alla sätt.