Katarina Taikon flyttade till det här huset 1945, då hon var 12 år. Huset låg i Tanto på Södermalm och var hem för många familjer. Ritningarna visar hur villan såg ut långt tidigare, på 1880-talet. När Katarina Taikon flyttade in var det gamla huset nedgånget och det fanns råttor inomhus.
Huset låg på Tantogatan 26. Det hyrdes ut av kommunen till romska familjer från 1945 och cirka tio år framåt. Sammanlagt bodde nästan femtio personer på gården i Tanto. Det var första gången Katarina Taikon fick flytta till en fast bostad med sin familj. Familjerna i Tanto hade tidigare bott i tält och vagnar i ett romskt läger i Sköndal.
Ritningarna visar om- och tillbyggnader från 1880 och 1889. Du hittar ritningar och en tomtkarta under ”Dokument”. Huset revs 1956. I samband med rivningen visade det sig att husets timrade stomme var från 1700-talet.
Katarina Taikon var författare och romsk aktivist. Hennes böcker synliggjorde samhällets diskriminering av romer och den rasism romer utsattes för. Hon är framförallt känd för de tretton självbiografiska böckerna om Katitzi. Boken ”Katitzi och Lump-Nicke” börjar med en beskrivning av huset i Tanto (citat):
"Nedanför Södersjukhuset, vid Tanto sockerbruk under järnvägsbron låg ett hus. Det hade en gång varit gulmålat, men nu flagnade färgen på de gamla bräderna. Det sades att det en gång hade varit en disponentvilla som hört till Tanto sockerbruk. Men det var nu svårt att tro det. Huset var omgivet av skrotupplag, koloniträdgårdar och uppdragna småbåtar. En cementfabrik låg tvärs över vägen. Nere vid sjön satt då och då gamla farbröder och metade. Utanför huset hade det tills för en kort tid sedan funnits en prunkande trädgård, men nu fanns ingenting kvar av den. Myndigheterna hade förvandlat trädgården till en grusplan, för att ge plats åt tält och vagnar. Fruktträden hade sågats ned, det enda träd som skonats var en stor gammal ek. Över den gamla järnvägsbron gick tågen i tät trafik, dag som natt. Invånarna i och omkring huset hade vant sig vid att tågen rusade över deras huvuden. När det bullrade och rasslade från tågen var det omöjligt att samtala. Inne i villan samsades sex familjer om utrymmet. Det blev trångt, mycket trångt.”
Författaren Fred Taikon har också skrivit om sin barndom på gården i serien ”Barnen på Tanto”.
