"Konglig Collegium Medicum har med mycken upmärksamhet tid efter annan förnummit, huruledes uti wårt kära Fädersland och i synnerhet här uti Residence Staden Stockholm många olyckor sig tilldraga igenom elaka och wanartiga Ammor; så att de nyfödda och späda Barnen, förmedelst sådana personers arghet, wårdslöshet och bedrägerier, måste tillsätta Lifwet;"
1757 kom en kungörelse (påbud/underrättelse) från Collegium Medicum, att man med kungens gillande beslutat att öppna ett ammeskaffningskontor i Stockholm. På ett ammeskaffningskontor kunde de mödrar som själva saknade mjölk i brösten ansöka om att få en amma till sig.
Skälen till att samhället ville ta kontroll över amningsfrågan berodde till stor del på att spädbarnsdödligheten var väldigt hög. Många ammor var fattiga, ogifta och ensamstående, och många barn dog av näringsbristsjukdomar. Det var heller inte ovanligt att ammor smittade barnen med den livshotande sjukdomen syfilis, vilken även kunde ge men för livet.
Collegium medicum ville därför skapa en trygg amtjänst. Dels handlade det om att rädda liv men även om att minska spridningen av syfilis och antalet personer med livslånga skador och funktionsnedsättningar, vilka man inte ansåg komma samhället till nytta.
Det första ammeskaffningskontoret öppnade 1757 och låg i Apoteket Kronan mitt emot Kungliga myntet, nuvarande Mynttorget i Gamla stan. Där kunde nyförlösta kvinnor ansöka om amtjänst. Sökanden skulle uppvisa både ett prästbevis från sin hemsocken samt ha goda vitsord om sin personlighet från tidigare husbönder. Hon var också tvungen att vara frisk och sund och undersöktes noggrant av Collegium medicums anställda läkare och barnmorska.
Kontoret förde även bok över ammorna där man skrev upp deras namn, ålder, utseende, och ibland även andra anteckningar som man ansåg sig kunna behöva vid tillsättning av tjänst.
Ammeskaffningskontoret var öppet några timmar på förmiddagen och några timmar på eftermiddagen under veckans alla dagar. De som var i behov av en amma kontaktade kontoret som i sin tur utsåg en amma de ansåg lämplig.
Reglerna för att få tjänstgöra som amma står nedskrivna i kungörelsen. Dessa var många och omfattande och börjar så här:
”En Amma, som sålunda är godkänd, och efter erhållen städsel samt betingad Weckolön, hwar om barnets Föräldrar med henne äga at öfwerens komma, är antagen, på längre eller kortare tid, åligger det såsom en hennes största plickt och skyldighet, at med all upptäncklig wördnad, flit och warsamhet skiöta det anförtrodda Barnet, som hon in för Gud och barnets Föräldrar wil och kan förswara; wälbefinnandes, at hon äger under sin skiötsel och upsigt ett dyrt Lif, som til Guds ära, och Fäderneslandets nytta bör blifwa upfostrat. Hennes omsorg sträcker sig altså til alla de delar och omständigheter, som barnet ej allenast genom dia giftningen, utan ock des krops tillbörliga ansning altid fordrar. Hon får ej eller gå ifrån barnet utan Föräldrarnas tilstånd, eller längre wara borta än den utsatte tiden, fast mindre olofwandes förlöpa des tienst. Skulle sådant ske, äga föräldrarna magt at återtaga henne om de så wilja”
