Vintern 1886 är det många i Liljeholmstrakten som är missnöjda med länsman Johan Thörnell. En petition med begäran om att han ska omplaceras har skickats till berörd myndighet och i den här skrivelsen fyller Thörnells hyresvärd i fastigheten Årstadal 1, P. R. Martin, på med mer kritik.
Texten renskriven:
Till Herr Landshöfdingen i Stockholms Län, W. Stråle.
Då man meddelat mig att åtskilliga personer från Årstadal och andra orter inom det distrikt, der Herr J. Thörnell erhållit förordnande att bestrida länsmanstjenst, ämna till Landshöfdinge Embetet i Stockholms Län ingifva ansökan om hans entledigande från denna tjenst, tager jag mig friheten, att, ehuru icke inom distriktet bosatt och derföre mindre utsatt för obehag af denne tjenstemans uppträdande, likväl i egenskap af innehafvare utaf tomten No 1 Årstadal vördsamt förklara mig fullkomligt biträda deras åsigt, som anse honom för tjensten olämplig och får jag såsom skäl för mitt påstående anföra, hvad som passerat inom mitt hus, öfverlåtande åt andra att angifva de anledningar till missnöje som de för sin del kunna hafva.
Vice värdskapet inom huset utöfvas af derstädes bosatte Handlanden Alfred Olsson, som är ledamot af kommunalnämnden. Herr Thörnell hyrde bostad i mitt hus från den 10 oktober 1884 till samma tid år 1885 och var en ganska obehaglig hyresgäst samt oordentlig betalare af hyran.
Då han inflyttade i huset, saknade han gardiner,
Sid 2
sängkläder, sänglinne m. m., hvarföre fru Olsson lånade honom allt sådant, i afsigt att återtaga dessa saker, så snart Thörnell hunnit skaffa sig, hvad han behöfde. Han nyttjade emedlertid sakerna intill afflyttningen, då större delen utan ersättning för det långvariga begagnandet återställdes, men fönstergardinerna behöll han egenmäktigt i trots af egarens och hans hustrus upprepade framställningar om deras återbekommande. Wisserligen har Thörnell velat för dem erlägga af honom sjelf till beloppet bestämd godtgörelse, men sådan har Olsson vägrat mottaga, och gardinerna innehar Thörnell ännu. Det hela rörer en obetydlighet och anföres endast såsom betecknande för Thörnells hänsynslösa och egenmäktiga förfarande. Karakteristiskt är hans svar till Herr Olsson, då denne vid något tillfälle återfordrade sin egendom: ”Jag skall klippa dig.”
Vid Herr Thörnells afflyttning återstod ogulden hyra, som väl ännu torde varit obetald, det jag icke personligen blandat mig i saken.
Men det var ej endast i fråga om egna likviderna, som Herr Thörnell visade sig vara en obehaglig hyresgäst. En i huset boende kvinna, som städade hans rum har berättat, hurusom Thörnell, sedan missämja uppkommit emellan honom och vicevärden, uppmanat henne att icke betala hyra och undervisat henne, huru hon dervid skulle tillgå. Anledning finnes att misstänka det flera hyresgäster af honom erhållit uppmaningar till kontraktsbrott.
Sin missaktning för andras rätt och trefnad visade han äfven sistliden midsommarafton, då han tillbringade större delen af natten på husets balkong i sällskap med 4 a 5 fruntimmer under punschdrickning och skrål till förargelse för den ort, der han blifvit satt att vaka över ordning och skick.
Det anförda torde vara nog för att visa att Thörnell är olämplig såsom ordningens övervakare, samt att anledningen till det rådande missnöjet ej behöfver
Sid 3
sökas i hans nit att beifra begångna olagligheter. Dock är det otvifvelaktigt att en polistjensteman med småaktigt och kitsligt lynne, för hvilken det är ett nöje att plåga menniskor, kan åstadkomma mycken skada och förargelse, samt genom befolkningens upphetsande mera motverkar än befordrar aktningen för lagarne. I början af Januari månad detta år besökte Thörnell samtliga handelsbodar inom distriktet för att tillse huruvida kärl och vigter voro af laglig beskaffenhet, hvarvid felaktigheter sägas hafva förekommit i samtliga handelsbodar, hvilket synas vittna om stor försumlighet hos herrar handlande. Orsaken till förhållandet ligger dock när till hands. I början af hvarje år hafva alla mått och vigter hittils brukat nykrönas. Derföre är vid samma tid justeraren strängt upptagen och flera veckor bruka åtgå innan inkommande uppdrag af honom hinna afslutas. Såvida icke en handlande har dubbel uppsättning af alla mål, måste han under denna tid äfven begagna gamla kärl, som icke hunnit omjusteras, hvilket förhållande dock hädanefter torde blifva ett annat, sedan Kongl. Förodningen af den 9 okt. 1885 trädt i gällande kraft, hvarom flera torde varit okunniga. Då Thörnell valde just denna tid till anställande af undersökningen, må väl hans nit kallas ovist och kitsligt, äfven om domstolen skulle finna honom hafva lagligen förfarit, hvilket jag i flera fall betviflar.
Det anförda torde visa att Herr Thörnell saknar den kontroll öfver sig sjelf, samt den med humanitet förenade fasthet som fordras af en polistjensteman om hans verksamhet skall blifva gagnande. Jag får derför för min del ödmjukt anhålla om hans entledigande och ersättande med annan lämplig person.
Stockholm den 30 mars 1886
Ödmjukligen P. R. Martin
