"Dagligen når oss en ström av brev från människor i Tyskland, som frysa och svälta och ha förlorat allt. Deras sista hopp är hjälp från Sverige".
I detta upprop från Tyska kyrkan S:ta Gertrud i Stockholm, vädjar församlingen till sina medlemmar att delta i det humanitära hjälparbetet till det krigssöndrade forna Nazityskland. I broschyren berättas om de olika möjligheter som man kunde hjälpa till på.
T.ex. kunde man bli fadder åt en nödställd familj eller till ett ensamt barn. Många barn hade förlorat sina föräldrar i kriget. Som fadder kunde man skicka gåvopaket med olika matvaror till en specifik familj eller person. Församlingen tog även emot begagnade kläder, skor och husgeråd för vidare distribuering. Hjälparbetet genomfördes i samarbete med Evangeliska kyrkan i Tyskland, vilka i sin tur stöttades av de allierade som ockuperat stora delar av Tyskland.
Efter församlingens vädjan kan man läsa delar av flera brev som beskriver situationen i Tyskland. Här är ett exempel ur texten:
"Brev från ett genomgångsläger för flyktingar
Kära Martha,
Sedan vi såg varandra sist, har jag upplevt mycket. Först stannade vi kvar i bunkern, jag hade löss och kunde inte längre besöka Dig. Förra veckan transporterades vi hit. Som vi gick och stod, lastades vi på en lastbil och inkvarterades här. Föreställ Dig: ett stort rum, utefter väggarna litet halm, som vi ligger på, i mitten den stinkande, rinnande hinken, alltid upptagen. En gång om dagen, tunn soppa, en liten limpa för 8 dagar och något smör, ingenting på morgonen och på kvällen. Varje dag släpas lik ut, det är vårt öde här. Man har inget annat val än att vänta tills man själv släpas ut. Eländet är obeskrivligt. Bölder, skabb och ohyra är en plåga. Ingen möjlighet att tvätta sig. Lama och lytta ligga i sin avföring. Det finns inget värre, bara köld och svält. Så ser dödens förgård ut."
