”Denna sista Pestilentia / som nästförledne åhret här i Stockholm och andra sidstäder upkom / och sedermera nästan kring hela Riket är omförd worden / förmenes wara uthaf den Polniste. Hwilken i någre åhr borthåt / och alt sedan 1704 dels av hunger / dels av både kroppars stranck / der i landet och på gråsorne grasserat, til des den med Ryskarne in i Liefland och Estland / och sedan med Flycktingar från desse orter til Swerget är införd worden.”
Denna skrift från 1711, utgiven av Collegium medicum och skriven av läkaren Johan Lindestolpe, handlar om hur befolkningen skulle förhålla sig då pest drabbade landet. Lindestolpe kom i kontakt med pesten under sin sjötjänstgöring 1710 och skrev då ner sina observationer och tankar.
I början av boken ges en beskrivning av hur pesten kom in i Sverige med flyktingar från rikets östra delar, Estland och Livland, och hur man trodde att den sedan spreds vidare med djur och ohyra. Pesten slog till när folket redan svalt på grund av flera års missväxt, och när den kom var det som om den tog över fullständigt. Alla andra sjukdomar ”likasom twärstana”.
”De tekn / hwar af man plåger prognosticera Pestilentien / äro nästan desse: Ut en myckenhet af allahandla ohyror / af myggor / flugor / eller gräshoppor warda / samt rottor /möss / mullwader / ormar och slikte diur i stor ymnoghet sig öfwer landet uthbreda : wanlige skogs- och wattufoglar / och särdeles sparfwarne / som hafwa en starck känsel / bortflyga / och söka sig andra hemwister: örter och gräs mista sin förra krafft och smak / desslijkest säden blijr slagen med brand och swärto : hunger och dyr tijd beswårar mångens maga : Matsaker ruttna snart i öpet wäder / och få en obehaglig smak: Huden luchta illa / watnet stincker / och hafwande qwinnor föda gemenligen förr än rätta tijden : alle andre siukdomar likasom twärstana / och sedermera förbytas i den / som kommer.”
Det andra kapitlet i boken handlar om botande och hämmande då väl pesten drabbat. Hur viktigt det var att försöka förhindra spridningen genom att sätta städer och människor i karantän, men även hur viktigt det var med näringsrik mat. De fattiga och undernärda drabbades svårast. Lindestolpe menade dock att pesten var guds straff till ett folk som var för gladlynt och högfärdigt och att hälften av de människor som drabbades dog av inbillning. Det bästa botemedlet var, till syvende och sist, att be och vara gudstrogen.
”Altderföre när man förnimmer / at någon Pestilentia sig i granskapet uthbreder / är en trogen böön och sann omvändelse till Gud / Naturens herre / det krafftigaste afbönande medlet
Kanske är det därför som bokens andra del består av Martin Luthers skrift ”Om man för Döden i Pestilensztider fly må?”
Johan Lindestolpe föddes Linder 1678 i Karlstad och dog den 24 mars 1724 i Stockholm. Boken finns i Stadsarkivets bibliotek, Kohlska samlingen.
