Oljeflaska av plåt. Lock av mässing, vilket sitter fast med en kedja.
Flaskan ingår i ett set med olika lykttändarverktyg som överfördes från Stockholms gasverks samlingar till Stadsmuseet 1950.
Lykttändare var ett yrke som uppstod i slutet av 1700-talet när gatubelysningen i Stockholm blivit mer omfattande och inte längre kunde hanteras av enskilda fastighetsägare. Det låg på lykttändarens lott att vid mörkrets inbrott, med egen ljuslåga, tända de lyktor som ingick i hans distrikt. I gryningen skulle samma lyktor släckas. Det var ett slitsamt arbete som utfördes med hjälp av en stege som bars med under rundorna.
När gasljuset infördes under 1800-talets andra hälft förenklades arbetet något. Gaslågan sotade inte igen lyktglasen på samma sätt som oljelågan och lyktorna behövde därför inte rengöras lika ofta. Och när gaslyktorna utrustades med evighetslåga slapp lykttändaren det vingliga klättrandet upp och ned för stegen för att tända och släcka lyktorna. Istället drog man i en ringförsedd kedja uppe vid lykthuset för att öppna gaskranen, och i en annan för att stänga den. För att nå upp till lyktorna använde sig lykttändarna av en särskild krokförsedd käpp eller lyktstav, ett arbetsredskap som kom att bli något av ett signum för yrkesgruppen.
