Ester Lovisa Wilhelmina Michaelsson var sju år gammal när hennes föräldrar tog med henne till Barnsjuhuset Samariten för en undersökning. Det står inte varför de sökte läkare men när man läser journalen förstår man att hon inte utvecklats som hon skulle.
Ester fick stanna på sjukhuset i 12 dagar och läkaren skriver i journal nummer 111 år 1891:
23/8 Pat. är af medelmåttigt hull och muskulatur; hon är temligen blek; i hela sitt yttre beteende angifver hon bristande intelligens, och vid undersökning befinnes hennes själsförmögenheter ytterligt nedsatta; hon eftersäger allt väl men kan ej sjelfmant räkna till 5 el. säga några bokstäver å rad i alfabetet. Talet är i sin helhet osammanhängande, och då hon blir ifrig äfven otydligt; kortare meningar uttalar hon dock tydligt och med godt innehåll; hennes rörelser äro abnorma beroende på kontraktioner (sammandragningar/kramper) i armar, bål och ben, lindrigt i de förra, i benen deremot mera, i synnerhet det högra, som är adduceradt (indraget mot mitten av kroppen) och inåtroteradt; patellarreflexerna (knäreflexerna) förstärkta; händerna hållas ngt böjda med sträckta fingrar, som i skrifställning….
3/9 Utskrifves med råd att söka inträde å vårdanstalt.
Diagnosen blev ”Vitium organ. Cerebri – Idiotismus” – ”Medfött organiskt fel på hjärnan - Idioti”. Idag säger vi psykisk funktionsvariation.
