Helgeandshuset var en välgörenhetsinrättning i det medeltida Stockholm, vilken fungerade som både sjukstuga och ålderdomshem. Här tog man emot både sjuka och gamla som var i ett sådant skick att de inte kunde ta hand om sig själva och som inte kunde få hjälp av familj eller vänner.
I den här artikeln, skriven av Göran Dahlbäck, kan vi läsa om vilka ordningar och regler som gällde på hospitalet, och reglerna var många. Vi kan t.ex. läsa att en klerk (präst) skulle vara knuten till verksamheten, och att han skulle predika i kyrkan alla helgdagar samt att han skulle lära och förmana de fattiga i sjukstugan åtminstone två gånger i veckan. Om någon av de sjuka låg inför döden skulle han besöka och trösta dem.
Här står också att frid skulle råda inom husets väggar. Man fick inte kivas och trätas. Om några av de intagna började slåss, ge varandra örfilar eller slita i varandras hår, om någon började blöda eller fick blåmärken, så skulle personerna förvisas från hospitalet under minst ett kvartal. Ärendet blev också ett fall för stadens borgmäsare och råd som även de utdömde ett straff.
De intagna fick inte skriva något testamente eftersom deras kvarlåtenskap skulle skänkas till hospitalet och de fick inte välja någon annan begravningsplats än hospitalets egen.
Artikeln finns i Sankt Eriks årsbok från 1980, som är utgiven av Samfundet S:t Erik.
