Under första världskriget minskade importen av livsmedel och det var också missväxt, vilket ledde till brist på mat i hela landet.
1917 var det akut hungersnöd i Stockholm och livsmedelsransonering infördes. För att råda bot på matbristen började man odla potatis och grönsaker i parker, trädgårdar och på tomma tomter. Men det behövdes också kött.
Stadens livsmedelsnämnd, som hade inrättats strax efter krigsutbrottet 1914, ordnade flera hjälpinsatser för att skaffa mat till stadens invånare. Till exempel bildades en kaninodlingskommitté för uppfödning av kaniner, som slaktades och utgjorde ett tillskott av kött till den svältande befolkningen i staden.
Kaningårdarna fanns framförallt i anslutning till kolonistugeområden men också vid folkskolorna i Bromma och Brännkyrka. År 1919 fanns det sammanlagt 166 kaningårdar.
I Kaninodlingskommitténs protokoll ovan kan man bland annat läsa att kommittén beslutat ”[…] inköpa 100 st dräktiga avelshonor av omkring 8 månaders ålder […]”.
