Under 1:a världskriget rekryterades kvinnor till ett flertal yrken som tidigare varit förbehållna män. Ett sådant yrke var spårvagnskonduktör. Fast inte i Stockholm. I texten intill berättar direktören för stadens spårvägsbolag, herr Waldén, varför kvinnor inte passar för yrket.
Exempel ur texten: ”Och kommo de kvinnliga konduktörerna ut på ytterlinjerna finge de kanske se, att det inte alltid är så roligt att vara konduktör. Passagerarna till förstäderna äro ofta betydligt mera bråkiga än konduktörerna, och mer än en gång skulle väl kvinnorna få se att de göra skäl för benämningen det svaga könet – rent fysiskt sätt”.
Artikeln är plockad från Stockholms Tidningen den 20/2 1916.
Först 1941 fick Stockholm sina första kvinnliga spårvagnskonduktörer.
