Stockholms kiosker och glassbarer erbjuder glassorter av varjehanda slag. Som uppskattad läckerbit har glassen en minst 200 år lång historia i huvudstaden. Dagens massproduktion av glasspinnar är väsensskild från äldre tiders hantverksmässigt framställda glass, som kunde framställas i form av djur, frukter, skepp med mera. I Stadsmuseets föremåls¬samling finns en glassform som föreställer en häst stående på bakbenen. Föremålet har inventarienummer SSM 43742.
Glassformen SSM 43742 är gjuten i tenn och sammansatt av fyra delar – en bottenplatta och tre formgjutna delar försedda med gångjärn. Den är stämplad ”C.C. MARQUE DE FABRIQUE DÉPOSÉE, BREVETÉ, S.G.D.G.” Stämplingen visar att formen är från firman Cadot et Cie, välkänd tillverkare av konfektyrformar i Paris under 1800-talet. Hästen och andra glassformar ingick i en gåva med nära 300 föremål från Siewerts Eftr. Konditori AB till Stadsmuseet 1977.
Under lång tid var glassen en delikatess enbart för noblessen. Från 1841 erbjöd Behrens konditori i Bondeska palatset på Drottninggatan 3 glass till sina gäster. Senare under 1800-talet sålde bland andra konditor Carl Grafström på Malmskillnadsgatan 28 glass till stadens invånare och gästande turister. Det var dock ännu en dyrbar vara.
I början av 1900-talet började glass bli vanlig i staden under sommartid. Det var tack vare de italienska invandrarna, som för en avgift av 25 öre om dagen tilläts sälja glass i strutar på stadens gator. 1928 började fabrikstillverkad glass från Förenade Chokladfabrikerna A. B. Thule försäljas i Stockholm. Under den stora Stockholmsutställningen 1930 lanserades glasspinnen.
1935 etablerade Mjölkcentralen en glassavdelning i Stockholm, det blivande Glace Bolaget (GB). Försäljning skedde framför allt i kiosker, via gatuförsäljare men även i Mjölkcentralens egna butiker. Glassen hölls frusen med hjälp av kolsyreis, som ”ångade” när den vid upp¬värm¬ning övergick i gasform.
När kylskåp och frysar blev vanliga i hemmen kom glassen att bli en åretruntprodukt. Att lyxskatten på glass, som infördes 1942, avskaffades 1963, kan också ha bidragit till ökad konsumtion. Vi tillhör idag världens ledande glassätare.
Litteratur: Pim Reinders. Licks, Sticks & Bricks: A World History of Ice Cream. 1999.
Britta Peterson
