(texten kommer från en skylt som finns uppsatt vid fornlämningen)
Om man skulle färdas till lands från Stockholm och söderut var Göta landsväg länge det enda alternativet. Vägen har anor åtminstone från medeltiden, men miste sin betydelse under senare delen av 1600-talet, när den nya landsvägen över Hornstull tillkom. Endast på några få ställen, bl.a. här över Årstafältet, har vägen bevarat sitt ursprungliga utseende.
När man byggde vägar i äldre tid utnyttjade man naturen så långt det var möjligt. Man följde gärna åsryggar, där det naturliga gruset utgjorde ett bra vägunderlag. Om vägen skulle korsa låglänta eller sanka områden var det däremot nödvändigt att anlägga en vägbank av grus och sten, som höjde sig över den omgivande terrängen. Göta landsvägs sträckning över Årstafältet ger en god bild av hur en sådan vägbank kunde vara utformad.
En väg måste underhållas för att inte förfalla. Detta fick Karl IX och hans andra hustru Kristina, erfara när de 1604 färdades götalandsvägen mot Södertälje. Vägen var då så dålig att deras vagn flera gånger hotade att välta eller köra fast. I ett brev befaller den säkert omskakade kungen bönderna att se till att vägen röjs upp och att den framöver måste underhållas av dem som bor närmast vägen.
Stockholms stadsmuseums skyltning
Stadsmuseet skyltar i första hand fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla parker och grönområden. Undantagvis skyltas också vissa torp och äldre gårdar.
Ansvaret för skyltarnas skötsel ligger på respektive stadsdel.
