Maria Malmborg arbetade vid Stockholms slakthus med att kontrollera att köttet var fritt från smittsamma ämnen. I maj 1914 är hon, av detta sjukintyg att döma, frånvarande på grund av sjukdom. I sjukintyget står:

Mikroskopisten Maria Malmborg är visserligen mycket kryare än förut men dock ej så återställd ännu att hon lämpligen kan börja sitt arbete vid Slakthuset. Hon är t ex ännu folkskygg och det fordras tillsyn för att hon ska äta så att hon får sin tillräckliga näring. Detta intygas härmed. Den 23 maj 1914.

A. G. Nyblin
E. provinsialläkare

Anders Brundin, medförfattare till 100-årsjubileumsboken om Stockholms slakthus har gjort vidare efterforskningar om Maria Malmborg. Han skriver:

"Hennes fullständiga namn var Ingeborg Maria Bernhardina Malmborg. Född 1864. Hon hade börjat arbeta som mikroskopist på Stockholms Slakthus redan från starten 1912. Malmborg hade rekryterats från Stadens Norra Köttbesiktningsbyrå som var belägen vid Gamla Kungsholmsbrogatan 47(nuvarande Kungsbron). Här hade hon granskat kött mikroskopiskt alltsedan den 2 januari 1895. Noga kontrollerat att köttet varit i godkänt skick och fritt från sådant som t ex trikiner och tuberkulos. År 1911 tjänade Maria Malmborg som mikroskopist 1400 kronor per år samt ett så kallat ålderstillägg på ytterligare 200 kronor. 1911 kostade en liter mjölk 14 öre. Att köpa en ko kostade ca 125 kronor.

Det vi vet om henne är att hon levde ensam som ogift och att hon aldrig fick några barn.

Hur blev Maria Malmborg det som läkaren i sitt sjukintyg beskriver som »folkskygg«? Hon var femtio år gammal vid den här tiden. En femtioåring för hundra år sedan var i allmänhet en betydligt sliten och åldrad person. Varför matvägrade fröken Malmborg så pass att hon behövde bevakning för att inte bli undernärd? Hade hon försökt svälta sig till döds? Led hon av en depression? Var det ensamheten som tärde på hennes mentala krafter? Eller bara det dagliga slitet som mikroskopist i en hård värld bland djurkroppar och styckdelar? Vi kan bara spekulera …"