På Stockholms barnbördshus föddes många barn vars föräldrar angavs som okända på dopbeviset. Sedan 1778 fanns i Sverige en lag som gav kvinnan rätt att vara anonym vid förlossningen. Lagen tillkom för att skydda barnens liv och kallades barnamordsplakatet. Lagen gällde med vissa ändringar fram till 1917 då rätten att föda anonymt försvann.
I en del fall gifte sig föräldrarna senare och erkände barnen i efterhand. Detta antecknades då i kyrkoarkiven och på barnets döpelsebevis.
I detta fall är det gossebarnet Frans Teodor, född den 18 november 1865 som blir erkänd som "äkta" barn i augusti 1868.
Texten lyder:
Framsidan:
Uti Provisoriska Barnbördshuset
i Stockholm är kvinnan N:o 240 i sängen N:o 16 förlöst den 18 november 1865 (sextifem)
från en lefwande gosse-Barn, som i Dopet kallades Frans Theodor
Barnets namn och Döpelse den 30 s.m.
intygar
Föräldrarna äro: okända
Baksidan:
Detta Döpelse-bewis skall alltid åtfölja barnet och sorgfälligt förvaras för att kunna upp(...)
då det fordras, det wördige Presterskapet och andre Wederbörande till rättelse om barnets ålder och Döpelse.
Undertecknad, numera äkta makar, erkänna härmed omskrivna gossebarn Frans Teodor såsom vårt gemensamma barn, och tillägga det alla ett äkta barns lagliga rättigheter, hvilket vi anhålla, måtte för framtida efterrrättning varda i provisoriska Barnbörds husets Dopbok antecknad. Stockholm den 4 augusti 1868.
J.P. Andersson
Maria Christina Andersson, född Nordin
Barn som föddes utanför äktenskapet saknade fram till år 1970 samma rättigheter som barn vars föräldrar var gifta. I 1734 års lag definierades ett barn som föddes utanför äktenskapet och utan trolovning eller äktenskapslöfte som oäkta. Utomäktenskapliga barn saknade arvsrätt fram till 1866, då de fick ärva efter modern. Först 1970 infördes full arvsrätt efter fadern. Vid mitten av 1800-talet föddes en tiondel av alla barn i Sverige utanför äktenskapet och saknade alltså grundläggande medborgerliga rättigheter i det samhälle de föddes till.
