Den 8 september 1880 lämnade fyrabarnsmamman Carolina Jonsson, 50 år, en anhållan om skilsmässa från sin man Johannes Jonsson, 55, till rätten:
”Undertecknad: Carolina Jonsson, född Nilsson får härmed vördsamt anhålla om laga skilsmässa emellan mig och min man: Stenhuggaren Johannes Jonsson, på grund, som följande utvisar:
År 1870 på hösten öfvergaf min ofvannämnde man mig under föregifvande: att han skulle resa för att söka arbetsförtjänst samt så fort sådant erhölls; hemskicka pengar till hushållets behof. Två månader derefter erhöll jag från honom ett bref med inneliggande 15 kr men i brefvet fans ej adress tillbaka – sedermera har han några gånger låtit genom bref afhöra sig men ej vidare lemnat något till mig och våra barns underhåll.
Då han lemnade mig, hade vi 3ne barn tillsammans och var jag äfven med et fjerde, samt i största torftighet, och till på köpet utan husrum.
Att under loppet af 10 år uppfostra barnen under ofvanämnde omständigheter på ensam hand med mitt arbete, torde nog lätt inses det svåra deri. Och som min ofvannämnde man under loppet af ofvannämnde tid varit för nesligt brott af Stockholms Rådstufvurätt dömd, enligt rättens utslag af den 12/9 1874. Alltså yrkar jag emedan han äfven varit som försvarslös straffad att skiljebref måtte mig beviljas.
Stockholm den 8de september 1880
Karolina Jonsson
Boende Saltmätargatan No 19 – 1 tr upp”
Hur det gick kan du utläsa i det handskrivna domstolsprotokollet. På sidan 4 finns rättens utslag, sedan följer bilagorna, bl.a. Carolina Jonssons stämningsansökan.
