När elden brutit lös skulle en trumpetstöt signalera detta över staden, enligt artikelförfattaren. Brandväsendet hade på 1880-talet genomgått väsentliga förbättringar om man jämför med "äldre tider". Några av förbättringarna; ordentliga brandsprutor, brandskåp i varje kvarter, bättre utbildade brandmän. I äldre tider (innan 1880) var det viktigt att så många frivilliga som möjligt samlades vid branden för att hjälpas åt, men nu vill brandkåren snarare att folk håller sig undan så att man kan sköta eldsläckandet professionellt.
Huvudstationen byggdes 1878 och låg vid Johannes kyrka. Den andra större stationen låg på Södermalm, på Tjärhovsgatan. Dessutom fanns flera mindre brandstationer jämnt fördelade över staden. 9 sidor. Illustrerad.
Utdrag ur Lundin, Claës, Nya Stockholm. - 1890. - S. 692-700
Elden är lös! / Claës Lundin
Om du använder en text som källa ska du alltid ange vem som skrivit texten. Om det är en arkivhandling ska du ange var (i vilket arkiv) originaltexten finns. Om det är en bok eller artikel ska du ange utgivare och år om informationen finns tillgänglig.
Författare
Lundin, Claës (1825-1908)
Skapad
1890
Utgiven av
Geber
Objekt-ID
Stadsmuseet i Stockholm
-
Har du frågor om texten ska du kontakta det arkiv, museum eller bibliotek där originaltexten finns. Ange länken till textens sida i Stockholmskällan så är det lättare för dem att hjälpa dig vidare.
Stadsmuseet i Stockholm
CC-BY
Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). Mer om Creative Commons licenser
Mer i Stockholmskällan
Relaterade poster och teman
Uppdaterad