Konstnär: Erik Wahlbergson
Material och teknik: Olja på duk
Mått i mm: 510X690
Scenen är Stortorget i Gamla stan och motivet avbildar en dokumenterad händelse. Mjölkpigan eller "Wackra dalkullan" som väcker sådan uppståndelse för sin skönhets skull är Carin Ersdotter, född 5 december 1814 i byn Djura i södra Leksand.
I bildens mitt ser vi människor som trängs runt en kvinna i folkdräkt. Hon står på en vagn och häller upp mjölk ur sin kanna. En kvinna ur borgerskapet sträcker fram sitt krus, men hon tittar inte på mjölken som fylls på utan istället upp mot kvinnans ansikte. Även de andra personerna runt henne, elegant klädda kvinnor och män i moderiktiga kläder, tittar hänfört upp mot mjölkförsäljerskan. I fönstren skockas människor som bevittnar händelsen på torget.
Dalkullans bleka ansikte och vita halskläde av linne är upplyst och hon har nästan som en gloria runt huvudet. Det är en luva av gult ylle som täcker den svart- och rödrandiga hättan som bärs av ogifta kvinnor i Leksandsdräkt. Samtida porträtt av Carin Ersdotter avbildade henne gärna som helgonlik.
Tolkning av motivet
Erik Wahlbergson har valt att låta några personer ur Stockholmssocieteten trängas runt dalkullan tillsammans med det enklare folket. Vi ser män i höga skorstenshattar och kvinnor i moderiktiga sidenklänningar med puffärmar. Konstnären anspelar därmed på något som artikeln i Aftonbladet inte berättar om.
Det var nämligen så att Carin Ersdotter, efter att hon tvingats sluta som mjölkbud på grund av sin uppseendeväckande skönhet, blev något av en skönhetsdrottning och en ofta inbjuden gäst på tillställningar. För det blev hon rikligt belönad i både pengar och gåvor och hon tog med sig en mindre förmögenhet hem till Dalarna vid hemresan i maj 1834.
Motivet är på så sätt en syntes av två händelser under den korta vistelsen i Stockholm 1833-34: dels den omskrivna kalabaliken på Stortorget, dels Carin Ersdotters popularitet i Stockholms finare salonger.
Ryktet om hennes skönhet spreds även genom skillingtryck (billiga häften som ofta var visor), tidningsartiklar och färglagda tryckta bilder. Skillingtrycken Skönhetens Gudinna, eller Riksdagsmannen och Den wackra Dalkullan och Wackra Dalkullan från 1834 finns i Stadsmuseets samlingar.
Carin Ersdotter blev omskriven i pressen. I bifogade dokument finns en avskrift ur Aftonbladet från den 22 november 1833.
Mer om Carin Ersdotter kan du läsa i Anna Götlinds artikel "Mjölkpigan" i Förbindelser. Fem Leksandskvinnor i Gamla stan – plats, arbete och resande under 200 år (2013).
