Här redogör stadens styrelse för de bestämmelser som gäller för brandförsvaret. Man uppmanar alla som handskas med eld att vara försiktiga. Så kallade brandmästare ska utses. De ska ha ansvar för ett visst antal kvarter vardera, som de inspekterar och går vaktrundor i. Han ska också fungera som en slags kontaktperson i händelse av brand.
Staden indelas i fyra kvarter. Obs! På 1600-talet var "staden" Gamla stan. Norrmalm och Östermalm (eventuellt också Kungsholmen) kallades "Norre Förstaden" och delades in i "Östre och Wästre Malmen". Södermalm delades i "trenne delar" nämligen "den Östre, Westre och Indre Deelen".
Genom brandmästarorganisationen fick man ett decentraliserat brandförsvar. Varje brandmästare hade ansvar för sina kvarter och kunde beordra husägarna att vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Det behövdes, för brandfaran var stor: öppna eldstäder användes vid matlagning. För många yrkesgrupper, som exempelvis bryggare, bagare och krukmakare, var elden ett "arbetsredskap". Man höll lyktor med levande ljus för att lysa sig fram i mörkret, både inom- och utomhus.
39 sidor. Frakturstil.
